22 juli 2011
Kanske inte har berättat allt men vårat jobb ligger alltså några få
minuter från där bomben smällde.
Så vi kände av tryckvågen ända till oss och hörde smällen.
Hela huset vibbrerade, fönster flög upp, taket gick sönder och det flögsmuts och papper överallt
inne på kontoret.. var det jordbävning?
vi får panik och kollar ut och ser glas från resturangen under oss är överallt.
Först trodde vi att något hade smällt i resturangen så vi första tanke var
att om det brinner kommer det brinna hos oss också eftersom husen sitter ihop
så vi springer ut, men då ser vi att det är glas överallt och fullt av folk
som har panik och springer runt, vissa blöder andra springer bara.
då kollar vi bort mot jungstorget och ser att dom har spärrat av,
då förstod vi att detta var mycket större, hela stan var ju förstörd.
Då fick vi veta att det var en bomb så alla springer tillbaka till kontoret.
Där följer vi nyheterna via internet och ringer våra föräldrar
i Sverige för att säga att vi lever.
Sedan börjar vi ringa till alla våra vänner runt om i oslo för att se
att alla våra nära och kära har klarat sig.
paniken när vi inte får tag på någon var oberskrivlig
Polisen meddelar att vi borde evakuera från innerstan eftersom dom
inte vet om det finns fler bomber.
Så hela jobbet går då tillsammans till en arbetskollega för att hålla ihop i trygghet.
precis innan har vi fått veta att det finns bilbomber
så var riktigt obehagligt att gå och hela stan var i kaos.
Vi forsätter följa nyheterna därifrån och alla är fortfarade chockade
och har inte fattat vad som hänt.
efter några timmar meddelar dom att man kan gå ut, inte i innerstan .
så jag tar en lång omväg för att komma hem och fortsätter prata med föräldrarna hemma.
man ska inte bara hålla sig undan innerstan utan också stora folksamlingar.
Jag sätter på nyheterna och följer vad som händer, då kommer nästa chock.
Skottlossning ute på utöya.
Jag som är med i SSU så är ju AUF norges motsvarighet.
Först förstår jag ingenting, vi var ju mitt bland bomben så hade inte hört något om skottlossning.
Då brister allt, jag ringer min syster och bara gråter.
gråter resten av kvällen, är fortfarande sjukt chockad och förstår inte vad som händer.
Hur kan något sådant hända i Oslo? helt ofattbart..
minuter från där bomben smällde.
Så vi kände av tryckvågen ända till oss och hörde smällen.
Hela huset vibbrerade, fönster flög upp, taket gick sönder och det flögsmuts och papper överallt
inne på kontoret.. var det jordbävning?
vi får panik och kollar ut och ser glas från resturangen under oss är överallt.
Först trodde vi att något hade smällt i resturangen så vi första tanke var
att om det brinner kommer det brinna hos oss också eftersom husen sitter ihop
så vi springer ut, men då ser vi att det är glas överallt och fullt av folk
som har panik och springer runt, vissa blöder andra springer bara.
då kollar vi bort mot jungstorget och ser att dom har spärrat av,
då förstod vi att detta var mycket större, hela stan var ju förstörd.
Då fick vi veta att det var en bomb så alla springer tillbaka till kontoret.
Där följer vi nyheterna via internet och ringer våra föräldrar
i Sverige för att säga att vi lever.
Sedan börjar vi ringa till alla våra vänner runt om i oslo för att se
att alla våra nära och kära har klarat sig.
paniken när vi inte får tag på någon var oberskrivlig
Polisen meddelar att vi borde evakuera från innerstan eftersom dom
inte vet om det finns fler bomber.
Så hela jobbet går då tillsammans till en arbetskollega för att hålla ihop i trygghet.
precis innan har vi fått veta att det finns bilbomber
så var riktigt obehagligt att gå och hela stan var i kaos.
Vi forsätter följa nyheterna därifrån och alla är fortfarade chockade
och har inte fattat vad som hänt.
efter några timmar meddelar dom att man kan gå ut, inte i innerstan .
så jag tar en lång omväg för att komma hem och fortsätter prata med föräldrarna hemma.
man ska inte bara hålla sig undan innerstan utan också stora folksamlingar.
Jag sätter på nyheterna och följer vad som händer, då kommer nästa chock.
Skottlossning ute på utöya.
Jag som är med i SSU så är ju AUF norges motsvarighet.
Först förstår jag ingenting, vi var ju mitt bland bomben så hade inte hört något om skottlossning.
Då brister allt, jag ringer min syster och bara gråter.
gråter resten av kvällen, är fortfarande sjukt chockad och förstår inte vad som händer.
Hur kan något sådant hända i Oslo? helt ofattbart..