Nuffran

Vi hade planerat att åka upp till en bar som låg på 87 våningen i en bygnad här.
På vägen dit möter vi två svenska killar som var på väg till samma bar, och de hade mer koll på vilken byggnad det var så vi joinade dom helt enkelt. Satt där ett tag ocj njutav utsikten och en god vattenmelondrink.

 

utsikten

 

våra goda melondrinkar!

 

sedan sa vi att vi hade försökt att hitta french confession och dom hade varit där kvällen innan så vi hoppade in i en taxi,eftersom tbanan hade slutat gå vilket vi inte heller visste och satte av till bargatan.
Det var hur mysigt som helst på bargatan så vi slog oss ner för lite mer dricka innan vi beslöt att vi skulle leta vidare.

 

Vi gick en liten stund tills vi kom fram till världens nattklubb med den högsta musiken ja någonsin hört!
Man beställde inte dricka av bartendern utan det jobbade andra som sprang omkring runt baren och tog beställningar.
Efter ett tag får vi för oss att detta är en gayklubb pga att det nästintill bara är killar på stället och flera såg väldigt feminma ut.
Då ser vi ett gäng "vita killar" som även de ser lite gay ut. Vi beslutar att vi ska ta reda på om detta är ett gay ställe så vi går fram o börjar prata med grabbarna som varfrån österrike, hela tiden är vi tvär säkra på att dom är bögar, det va därför natta våga gå fram o prata med dom.

Vi hängde med grabbarna en bra stund innan Natta fråga rakt ut om det var stragiht eller gay.
Dom började asgarva och garenterade oss on att dom inte allsvar bög, tänk så fel man kan ha.
men vi stannade och dansade resten av natten med grabbarna och hade hur kul som helst och runt 4 beslöt vi oss för att åka hem.

 

tyvärr hade vi bara det engelska namnet på gatan vi bodde på vilket är ett problem när man ska åka taxi.
men vi trodde taxigubben hittade så vi började åka. så stannar han vid en liten gränd och vi bara ehhh här bor vi inte vi ska över på andra sidan vattnet..
väl över på andra sidan yrar han runt totalt tills vi ger upp o bestämmer oss för att gå sista biten. problemet var bara att vi inte alls hittade och vårat gatunamn stod på alla skyltar typ. vi fattade ingenting och gick runt "kapsylöppnaren" som vi visste var nära där vi bodde. Men hur vi än gick hittade vi inte fram.

 

Vi börjar få panik och vi ärsjukt trötta och hungriga. vi höll på att ge upp och bara sätta oss o gråta.
fanns ingen att fråga om vägbeskrivning heller! Tillslutbörjar solen gå upp och äntligen börjar Natta känna igen sig.

Det tog oss alltså 2 timmar från när vi lämnade krogen tills vi kom hem. Vi fattar fortfarande inte hur vi lyckades yra bort oss så totalt, för så fulla var vi verkligen inte! nu har vi iaf lärt oss att alltid ha allt uppskrivit på kinesiska!!

 

sånt här damp fick natta när vi gick vilse!

 

Emma också!!