Nuffran

Eftersom min dator la av innan jag åkte till Spanien för ungefär två veckor sedan har jag inte kunnat blogga förrän nu. Och nu är jag alltså hemma i våran lägenhet, i Jönköping. Och jag har väldigt blandade känslor om det hela. Självklart är det underbart att få vara hemma hos A och kattern igen, men saknar fortfarande alla som är kvar. Det känns nästan overkligt på något sätt. Som om man bara är hemma och hälsar på och snart ska åka tillbaka till sitt andra hem, i Gent. Både mornarna som jag har sovit hemma har jag vaknat och varit så förvirrad för jag inte har fattat var jag är någonstans. Så himla konstigt. Och Joss är ju borta, vi har ju suttit ihop 24/7 innan, och nu är hon inte här längre? Det är verkligen annorlunda att komma hem. Men det är det ju alltid efter ett sånt här äventyr.

 

Men men, allt som har en början har ett slut eller vad är det man säger? Minnerna kommer jag alltid ha med mig iallafall. Och såklart de underbara vännerna som jag har träffat, som jag vet att jag kommer ha kvar livet ut även fast de är utspridda i olika delar av Sverige och Europa. Och vi fick verkligen ett perfekt avslut i Belgien. I lördags träffade vi våra belgiska vänner och hade en sådan perfekt utekväll med dans och glädje, och en hel del tårar när det var dags att säga adjö. I måndags hade vi supriseparty/hejdåparty och då hann vi säga hejdå till våra klasskamrater. Det har även blivit en hel del parkhäng den sista veckan och vi testade på Exitgame som var galet roligt. Det rekomenderar jag verkligen. 

 

Bilder från Spanien får komma senare, sålänge bjuder jag på liten bilder från sista veckan i Belgien, för snart ska jag iväg och fixa mina fransar!