förlossningsberättelse del 1

Här kommer del 1 av min förlossningsberättelse. Det blev "ganska" långt (läs jättelångt) så jag delar upp den tänkte jag.
Detta är mest för min egen skull för jag tycker det är roligt att ha och komma ihåg. Detta är ju det största jag varit med om <3.
  
Under helgen var vi i Norrköping för att fira Matteos 1-årsdag. A var inte så pepp på att åka för han var nervös att förlossningen skulle starta i Norrköping, och det ville han inte. Men vi hade med oss BB-väskan utifall att. Och under natten mellan lördag och söndag hade jag väldigt mycket värkar, först blev jag nervös att det skulle starta. Men jag märkte att de la av så fort jag satt mig och gungade lite, då kunde jag lägga mig och sova någon halvtimme innan det kom igen. Under söndagen kände jag ingenting, och natten mellan söndagen och måndagen den 13 november hade jag inga förvärkar alls, vilket var väldigt ovanligt. A jobbade och jag vaknade som vanligt runt klockan 4 och låg vaken ett tag, men som sagt, var inte vaken för att jag hade ont och trodde nog att det skulle dröja ett tag till. Vid 06.15 skulle jag resa mig för att gå på toa och kände hur det rann till. Jag tänkte att inte kan man ha så mycket flytnignar? Jag gick på toa och skrev sedan till A att jag tror att vattnet har gått men att jag skulle försöka sova lite till då jag inte kände några värkar eller så. Men 06.35 ungefär kom första värken, och här trodde jag nog att jag skulle få en relativt snabb förlossning eftersom jag hört att det kan ta dagar innan värkarna startar annars. Skrev till A igen att det nog var på gång. Han frågade om han hade bråttom hem, slutade 7.30 egentligen men jag skrev att det fortfarande var lugnt så han behövde inte skynda sig. Jag bestämde mig för att ringa förlossningen och se vad de hade att säga. Hon sa att jag kunde avvakta lite och höra av mig om några timmar igen. 
 
Nu gick det ju självklart inte att somna om, inte pga att värkarna gjorde speciellt ont eller så, men nu förstod jag ju att det var på gång och att vi snart skulle få träffa vår älskade lilla bebis, så sova gick verkligen inte. A kom hem och la sig och vila medan jag gick och tog en dusch, både för jag ville vara fräch till förlossningen och för att varmt vatten var skönt mot mage och rygg. Runt klockan 9 ringde jag förlossningen igen för att säga att värkarna hade kommit men att de fortfarande inte var regelbundna. Vissa kom med 2 minuters mellanrum, vissa med 11. Hon sa att det var fullt på förlossningen och att vi därför skulle komma in för en kontroll vid 10, fall att vi behövde åka till Värnamo eller Eksjö. Här började jag gråta, jag ville ju föda i Jönköping! Klockan 10 åkte vi och lämnade Hubert innan vi åkte in. Vi fick göra ctg för att kolla bebis och värkar när vi kom in. Barnmorskan konstaterade att det var vattnet som hade gått, vilket inte var så svårt eftersom det hade läckt igenom byxorna under tiden jag fick ligga där. Barnmorskan berättade att det nu fanns plats på förlossningen (JIPPI!!) så om vi ville kunde vi åka hem och forsätta hemma en stund till innan vi kom in. Hon sa att jag andades bra genom värkarna och att det därför kunde vara skönt att åka hem, vilket vi höll med om.
 
 
 
 
 
 
 Vi åkte hem för att äta och vila. Jag satt med värmekudde och klockade värkarna, A hjälpte också till att klocka i slutet när det gjorde för ont. Efter lite matlådor och TV-tittande kände jag vid 16 att värkarna började göra för ont för att hantera själv så vi ringde förlossningen och de sa att det bara var att åka in. Jag sa till A att han fick ta disken först för jag ville inte komma hem till en stökig lägenhet med bebisen sen. Vid 17 var vi inne på förlossningen och fick återigen ligga i ett rum för ctg, där låg vi i ungefär en timme innan vi fick flytta över till förlossningsrummet och träffa vår underbara barnmorska Jennifer. 
 
De frågade om jag vill bada och varför inte tänkte jag. Allt som kunde lindra smärtan togs tacksamt emot. Men ska jag vara ärlig tyckte jag inte att det hjälpte jättemycket under tiden värkarna kom. Det var skönt att sitta i vattnet mellan värkarna men när de kom kändes det som om man satt fast och fick nästan lite panik när jag inte kunde röra mig eller ta vägen någonstans. Men sen kom min räddning och bästa vän, Lustgasen! Att ha den under värkarna medan jag satt i badet var en bra kombo, så jag satt där i badet till ungefär kl 19 och tyckte ändå att det gick skapligt. 
 
 
 
 
Efter badandet blev jag uppkopplad med ctg igen för att se att allt såg bra ut, under tiden jag låg ned hade jag värmekudde på ryggen, tyckte faktiskt att ryggmsärtan var värst. Sedan fick jag promenera runt lite i rummet. Hade ett ganska stort rum tyckte jag, vet ju ifs inte hur stora rummen brukar vara men iallafall. A fick hjälpa mig och trycka på ryggen under värkarna vilket hjälpte väldigt bra, det var skönt att ha lustgas och sen A som tryckte. Ett tag sjöng han "Kooom ut, koom ut" under tiden han tryckte så då började jag skratta mitt under värken, haha, skönt att jag kunde göra det ändå. Under tiden A stod o tryckte på ryggen hade vi på Sverige-Italien matchen, men såg inte så mycket av den matchen haha. 
 
 
 
Framåt kvällen kände de efter hur mycket jag var öppen och var då öppen endast 3cm, vilken besvikelse! Alla dessa onda värkar och så bara tre ynka cm!? A sa att de hade ju ändå gett något och det hade han ju rätt i. Nu frågade barnmorskan om jag hade tänkt på epidural och det ville jag gärna ha, men jag frågade när de tyckte det var bäst att den, vi kom överens om att vi skulle avvakta någon timme till innan jag skulle ta den vilket kändes okej. När timmen äntligen hade gått fick jag veta att narkosläkaren var iväg på annat jobb så hen kunde inte komma och hjälpa mig just nu. De fick istället ringa in jouren men tog en väldigt lång tid för honom att komma in. Under tiden fick jag istället kvadlar, något jag hade skrivit i förlossningsbrevet att jag inte ville ha, men just då tänkte jag, va tusan, jag testar så farligt ont kan det ju inte göra. Både barnmorskan och läkarstudenten satte nålarna samtidigt mitt under en värk så tyckte faktiskt inte att det att det var så farligt, man fick en annan slags värk att tänka på under värken så att säga. Det sved ju och var ju inte skönt direkt men var "avkopplande" att få en annan typ av värk tyckte jag. Jag satte de i magen trots att ryggen gjorde ondare, för jag tyckte det hjälpte så bra när A trycke i ryggen under värkarna och kunde ju inte få någon hjälp med de i magen så därför valde jag att ha de där. Ingen fick röra magen under förlossningen för det gjorde bara ont. 
 
Men sen äntligen, när nattpersonal kom, kom epiduralen, vilken befrielse! Han var väldigt trevlig och rolig och började med att säga: Det var länge sedan jag la epidral, sedan bara oj det kanske man inte ska säga kom jag på. Men det var inget jag oroade mig för. Vi hade ju matchen på också och han sa: jaha fotboll, hörde att det visst var något viktigt? Haha, inte alls intresserad av fotboll alltså. Jag tyckte  att det var lite jobbigt först med byte av personal, men vi tyckte om den nya barnmorskan också så det var ingen fara, Och här öppnade jag mig från 4cm till 7cm på bara en timme, utan att ha speicellt ont. Och där blev jag lite kartig. vet att jag tänkte att föda barn var ju ingen match, detta gjorde ju knappt ont!  Det kommer gå skitbra! 
 
Jag fick feber under tiden pga vattnet hade gått för så länge sen och det gör tydligen att man har större risk för infektioner, dock var inte detta något jag kände av men jag fick antibiotika resten av förlossningen. Dessutom blev det några långa och tråkiga timmar framför oss som väntade. Värkarna blev aldrig regelbunda, vilket de inte hade varit innan heller och jag stannde på 7cm. Satt på pilatesbollen, vandra omkring men inget hände. Blev lika besviken varje gång barnmorskan kom in för att känna efter och inget hade hänt. Under denna tid hade jag inte så ont men fasiken va trött och less jag blev när inget hände. Jag var så trött men jag kunde ju inte sova. Barnmorskan sa att vi får sätta igång mig om inget händer vid klockan 4, vilket jag tyckte va lite sent eftersom inget hade hänt på 6 timmar, vet inte varför man väntade så länge men det gjorde man iallafall. När hon väl kom in och kände efter hoppas jag att inget skulle ha hänt så jag kunde få värkstimulerande dropp så det hela kunde starta. Hade läst att vissa födde på bara någon timme efter, vilket jag hoppades på för jag började bli trött på att vänta. Så vid 4 satte de in dropp på mig, och jag höll tummarna för att hon nu skulle komma ut snabbt.
 
 
 
Andra delen kommer inom kort :)

Kommentera här: