Nuffran

Redan här märkte jag av att brösten började spänna väldigt mycket, vilket inte var skönt när jag sprang. Dessutom blev jag så hungrig och var tvugnen att äta på specifika tider. Illamåendet började någon gång under vecka 5 också, och satt i enda till vecka 13. Och vadå morningsicknes?! Jag mådde ju illa från att jag vaknade till att jag somnade. På inskrvningen (som var vecka 7) fick jag svar på alla frågar kring mat osv och hon sa också att jag kunde äta åksjuketabletter, vilket faktiskt hjälpte lite. Men usch sån jobbigt det var. Och tröttheten, jag gick och la mig kl 20 på kvällarna och sov till kl 7, men var ändå trött. Dock kan jag ta tröttheten alla dagar i veckan, så länge som jag slipper illamåendet :)

 

Redan i vecka 5 bokade jag gravidfotografering av Lovebyemelie i september då jag såg att hon var ganska fullbokad. Tänkte att det är otroligt roligt att ha fina bilder sen som minnen. Jag började även lyssna på podden "vattnet går"  - rekomenderar starkt, en varning är dock att "man" - läs jag- gråter till nästan varje avsnitt. 

 

 

Tröttheten är helt otrolig. Är verkligen trött hela tiden, en dag tror jag att jag somnade vid 17 i soffan, vid 20 flyttade jag in till sängen opch fortsatte sova till kl 6. Kan dock inte påstå att jag kände mig piggare dagen efter. Varje vecka läser jag högt från mina 3 olika gravid appar för A vad som händer med bebis, mig och vad han kan tänka på under denna vecka. Längtar alltid till söndagarna när vi går in i ny vecka, så spännande! Har faktiskt hållt mig ifrån att tjuvläsa kommande veckor, vilket gör det extra spännande. Har också börjat känna av att jag inte blir så sugen på mat, det mesta känns äckligt, dock fungerar Donken, Pizza och traditionel husmanskost oftast bra. Typ köttbullar, fiskpinnar potatismos osv. Vi har redan planerat hur vi ska berätta för våra föräldrar, vi planerar att göra det i påsk. Vi har också skrivit en varsin lista med namn, A har inga tjejnamn än så länge, antar att det blir jag som får välja om vi får en tjej? haha. Vi har även ringt och bokat ultraljud till mitten av maj. Vi valde dock att inte göra kub.testet. Anledning är för att att det ändå inte är något garanterat utan bara lösa nummer, och känns onödigt att oroa sig i onödan. Dessutom sa vi både två att vi inte skulle välja att ta bort bebis om hen hade downsyndrom så därför tog vi beslutat att inte göra testet. Det är alltså vår anledning, och jag ser inget rätt eller fel i denna fråga, utan alla känner och tycker olika så vill du göra testet så tycker jag att du ska göra det också. Just nu längtar jag till ultraljudet, till att gå över den där heliga v.12 och till att illamåendet och tröttheten försvinner. Våren har ju kommit, och visst har jag njutit av den också, men mest längtar jag bara till att jag ska få gå och lägga mig varje dag, kansken därför tiden har gått så fort? haha. Redan nu var jag också tvungen att åka och köpa nya sporttoppar och BHar, hur mycket kan de växa liksom?!

 

Jag är också så nöjd med vår barnmoska, hon är helt genomgo och har svar på allting. Känns så tryggt att veta att har vi frågor kan vi alltid ringa henne. Himla skönt faktiskt!

 

Snart är vi ifatt i veckorna. Jag gick idag in i vecka 17, men har först ett inlägg om hur vi berättade för våra familjet och hur det första ultraljudet gick :)