Vem är jag nu?

I veckan som gick har jag fixat första terminen av två i masterutbildningen. Skönt!
Vi har även varit på öppna förskolan för första gången, Tyra passade på att sova, äta och bajsa under tiden vi var där så hon kände sig som hemma. Ska försöka gå dit en gång i veckan sen tänkte jag :)
 
Annars har jag haft några jobbiga dagar där jag varit väldigt ledsen och nere, tror det har lite med sömnbrist att göra. Men jag började få lite identitetskris, typ vem är jag nu. Kändes som om jag "bara" var mamma och inte Nathalie längre. Vad tycker jag egentligen om att göra? Känns som papporna går tillbaka till sitt "normala liv" ganska snabbt efter bebis kommer medan vi(läs jag) blir mycket mer låsta. Missförstå mig rätt nu, jag älskar att spendera dagarna med Tyra och saknar henne så fort jag är borta. Men A kan vara borta i skolan en hel dag utan problem, medan jag får ångest och känner mig som sämsta mamman när jag är borta i två timmar. Visst förstår jag att det är svårare för mig att vara borta eftersom jag ammar men ändå. Samtidigt som jag inte vill byta med A är jag lite avis att han iallafall kan ta en lång dusch i fred utan känna den där stressen eller höra barnskrik i huvudet :P. 
 
Dessutom hittade jag mer bristningar på kroppen vilket jag blev väldigt nere över. Alltså, ja, kvinnokroppen är helt otrolig och jag är så tacksam för vad den klarar av och att den har givit mig Tyra. Men putmagen som hänger, bristningar lite varstans och extra kilon som sitter kvar. Jag tycker verkligen inte att det är roligt. Men jag blev mer motiverad att äta nyttigt och fortsätta med mitt träningsschema jag håller på med, för jag älskar ju verkligen att träna men det är även vitkigt för mig att det inte blir någon stress kring det, det är ju så mycket annat som ska hinnas med. Men jag antar att jag kommer komma in i min roll som mamma och snart hitta tillbaka till mig själv också. För jag vill ju vara en bra mamma och partner, och jag vill fortsätta träna och må bra. Men jag måste erkänna att det är svårt att få allt att gå ihop, laga mat, diska, städa, sova middag, leka med bebis, läsa och prata mycket med bebis, hinna träna, gärna ta en löprunda, gå promenad med hunden och Tyra, tvätta, plugga, träffa vänner, ja listan kan ju göras en kilometer lång känns det som ibland. Men jag lär mig nog hur jag ska prioritera för att få allt att gå ihop.
 
Jag gick ju upp ungefär 30kg under graviditeten, och har nu gått ner 19kg av dem. Men sen hade jag ca 7kg övervikt redan innan graviditeten så jag har ju en bit kvar tills jag är i mål. Men med tanke på att det tog 9 månader att gå upp så får jag ju räkna med MINST 9 månader att gå ner. Den som väntar på något gott och allt det där. 
 
Skönt att få skriva av sig lite. Får ta nya tag och får se till att verkligen prata med A när jag börjar känna mig nere. 
 
 
Mitt lilla hjärta.
 
 
 
 


Anonym    ï     ï   http://nouw.com/1plus1blir3

Känner verkligen igen mig! Det är fantastiskt att bli mamma, men alla känslor och hormoner som finns i kroppen pratas det väldigt sällan om. Jag själv blev nog lite tagen på sängen över att jag mår som jag gör, även om jag aldrig skulle vilka byta mina känslor mot Lillie för hon är det bästa som någonsin hänt mig. Det viktigaste är ju faktiskt att där finns någon brevid och det verkar sunt att ta det med din sambo för han vill säkert inte att du ska må dåligt och när du gör det, kunna finnas för dig. Ni har en för söt flicka iaf! :)

Svar: Skönt att det finns andra som känner likadant, även fast jag hoppas att du får må bra såklart :) Nej det pratas väldigt lite om allt det "jobbiga", både med graviditet och sen när bebis har kommit tycker jag. Kan som du säger vara bra att prata om det öppet så man vet att det kan bli så och att det är okej att känna och tycka att det är jobbigt. Det betyder ju inte att man älskar sitt barn mindre. Tack så mycket! <3
nuffran.blogg.se










Kom ihÂg mig?
Här får ni följa mitt liv som utbytesstudent i Gent. I vanliga fall studerar jag MKV i Jönköping. Längre tillbaka finner ni mina andra äventyr på resande fot runt om i världen.
Välkommen!