förlossningberättelse del 3

Som sagt, vid 05 ca fick vi åka upp till BB då det var fullt på förlossningen och de behövde vårt rum. August fick åka hem eftersom bara mamma och bebis fick komma till bb pga Corona. Så vi åkte upp, och jag sov av o till i ca 3 timmar innan jag gick upp och åt frukost. Hade eget rum och vi hade planerat att åka hem efter läkarbesöket vid 10. Hos läkaren säger han plötsligt att han hört blåsljud på hjärtat. Där stannade mitt hjärta. Vad säger han!? Jag tror han försökte förklara lite kort och så sen: förstår du vad jag menar? Jag svarade ja men fattade ingenting. Läkaren kändes så känslokall, som att han sagt att hon hade en sticka i fingret eller något. Men som tur var hade jag en underbar barnmorska med mig som följde med mig tillbaka till rummet och satte sig ner och förklarade allt mycket mer pedagogiskt och lugnade ner mig. Eftersom hon bara var 8 timmar gammal trodde dem att blåsljudet berodde på att det inte hade hunnit med att täppas igen än. Och att allt annat låtit bra så de tror att inom 24 timmar så kommer det gå igen av sig själv.

Det innebär också att vi var tvungna att stanna en natt till då hon behövde ett nytt läkarbesök på morgonen dagen efter. Så orolig och besviken över att inte få komma hem till August o Tyra ringde jag och berättade vad som hänt för August. I ett försök att tänka på annat försökte vi komma på ett namn. Innan hade vi sagt Ruth men när jag satt med henne kändes hon inte alls som en Ruth. Vi hade så svårt att ens komma överens om namn som båda tyckte om. Vi beslöt att vi fick bestämma oss när vi kom hem eftersom August bara träffat henne i 3 timmar. Vi droppade några namn och August sa Hedvig. Jag tittade på bebisen och sa att ja, det kanske är en Hedvig!

Jag fick sällskap i rummet av en trevlig tjej med en liten son. Dagen gick ändå ganska fort och det var skönt att ha någon att prata med. Men sen kom natten, och bebisen vägrade sova. Hon satt fastklistrad på mina tuttar, och var ledsen om vartannat eftersom mjölken inte runnit till än. Så jag gick fram och tillbaka i sjukhuskoridoren och satt i köket för jag ville inte väcka dem jag delade rum med. 
Så på morgonen var jag helt slut eftersom jag knappt sovit på två nätter. Men äntligen fick jag komma in till läkaren, en ny denna gång, och han kom med beskedet att allt nu lät normalt. Sådan himla lättnad! Jag gick direkt tillbaka och ringde August som blev så himla lättad. Han och Tyra hoppade in i bilen och mötte upp mig på sjukhuset. 

Trots att smärtan kändes mycket värre denna förlossning så är jag så glad att allt gick så bra. Endast grad 1 bristning på mig, ett ynka stygn, bebisen fick komma upp till mig direkt och August fick klippa navelsträngen. Precis som jag önskat. Från första känning tog det 11.5 timme. Skillnad mot Tyra som tog 29 timmar ca från första känning. Vilken revansch! Dock kände jag inte alls den där känslan av att ååhh detta vill jag göra igen. Men den kanske kommer, vi får se.

Väl hemma så prövade vi oss fram och valde till slut mellan Hilma och Hedvig. Det blev en liten Hedvig Karin Elisabeth. Och Tyra har tagit rollen som storasyster så bra. Hon hjälper gärna till, men hon har även börjat testa oss en hel del fast det gjorde hon ju innan också. Så tacksam att August är hemma april ut så vi får umgås alla 4 en hel månad.