En vecka idag.

Idag skulle hon ha fötts, istället har vi fått ha henne hos oss i en hel vecka.
Så underbart. Men tiden har verkligen sprungit iväg, kan inte förstå att hon redan funnits hos oss en hel vecka.
Mycket har hon lärt oss redan och mycket håller vi fortfarande på att lära oss om varandra.
Men en sak är säker iallafall. Vi älskar henne något oerhört, att så mycket kärlek kan rymmas i en sådan liten kropp. Hon är den sötaste bebis jag någonsin sett, och hon är så himla snäll. Sover, äter och bajsar. Under tiden myser vi massor också. Hon sover mest på dagarna och mest äter hon på nätterna. Gråter nästan aldrig, förutom när hon är lite gasig. Så än så länge är det en snäll liten bebis vi har här hemma.
Fortfarande känns det himla overkligt, lite läskigt och såklart, helt underbart på samma gång. 
Tänk att jag och A faktiskt har en liten bebis?! Knasigt.
 
Förlossningsberättelsen tänkte jag ta lite senare när jag har ork och tid att skriva den.
Men 28 timmar efter att vattnet gick (kl 6.15 på måndag morgonen) kom hon ut efter 50 minuters krystvärkar. Hon vägde 3750 och var 50cm och föddes den 14 november klockan 10.51. 
Pga av lång förlossning och att jag fick feber under tiden så var hon ganska tagen när hon kom ut så A fick springa iväg med henne och 12 läkare/barnmorskor för att göra massor av tester. Jag hann aldrig riktigt förstå vad som hände då de skulle fixas lite med mig och jag var nog lite borta också tror jag. Men som tur var är det en stark tös vi har så redan efter 10 minuter började hon svara bättre på testerna och efter 30minuter kunde hon komma tillbaka till mig och äntligen fick jag upp henne på bröstet, vilken känsla! All smärta försvann på en gång så fort hon kom ut och hon är verkligen helt perfekt. En kopia av sin pappa, nästan så det är skrämmande så lika de är. Men så häftigt att se. Hon har min näsa, men resten är A, sovstil, utseende och allt. Min fina lilla familj.
 
Vi fick fortsätta göra tester på henne under dagen och hon hamnade precis under snittet, skulle man ligger på 3.0 så låg hon på 2.8 så vi fick vara kvar på förlossningen från kl 10.51 när hon föddes, till strax efter 18. Då visade äntligen testerna okej och vi fick flytta upp till BB och behövde inte bli inlagda på Neo. Och vi hade tur att A fick stanna också. På BB stannade vi två nätter då lillan fick gulsot och behövde sola. Jobbigt att se henne ligga i den lilla sängen med glasögon och inte kunna ha henne i famnen, men hon svarade bra på solningen och all amning och lite extra ersättning så redan på torsdag morgon mådde hon bra och vid 13 kunde vi äntligen åka hem. Hon hade då solat under kvällen och natten så hon hade inte så mycket gulsot som tur var.
 
Trots att det blev en lång förlossning är jag så himla glad och nöjd. Vilken underbar personal! Och vilken tur vi har här i Sverige, tänkt att 12 läkare var på plats på en gång när våran lilla Tyra behövde hjälp, och alla tog så väl hand om oss alla tre. Jag är så tacksam för dessa underbara personer, Tack!! De gjorde verkligen min förlossning och jag kände hela tiden att jag kunde lita på dem till tusen procent. Går inte att beskriva hur tacksam jag är. A var också helt underbar under förlossning och stöttade mig under hela tiden. Fick mig att skratta och kämpa trots att jag ibland kände att jag ville ge upp. Men fasiken vad vi kvinnor är starka, när man tror att man inte har mer att ge så finns det styrka där inne någonstans. Och när bebis är ute, så känner man sig som en riktigt superkvinna, och att man klarar precis vad som helst. Och det gör vi ju faktiskt också. 
 
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med en sovande bebis och kolla på TV. Livet är verkligen helt underbart just nu. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: