länge sedan
Det var inte igår. Har inte haft tid ork eller lust för bloggen på ett tag. Tyra går inte på föris just nu pga corona, och Hedvig är en tjej som bara kan sova om mamma ligger bredvid. Och när hon inte sover så kryper hon runt, och har precis börjat ställa sig upp mot bänkar och puffar.
Ja ni hör ju, när skulle jag ha tid att sätta mig och uppdatera 🙈
De första sex månaderna i Heddans liv var hon väldigt skrikig, och det tog mycket av min energi till att försöks få henne nöjd. Men sen, som över en natt, har hon blivit en så glad och nöjd unge. Och det gör att jag äntligen verkligen kan njuta till fullo av att vara hemma. För att höra barnskrik nästan hela sin vakna tid, det är inte roligt!
Nu äter hon mat, leker med Tyra, busar och är sån himla go liten tjej. Och just nu önskar jag att jag kunde vara hemma för alltid med mina tjejer. Har faktiskt lite ångest att tiden går så fort och att de första månaderna var ganska jobbiga. För just då kunde jag inte njuta så som jag önskat. Men försöker tänka att vi har det så mysigt nu iallafall. Det är nog ingen som njuter av en skrikig bebis och när jag var mitt i det så önskade jag bara att tiden skulle gå fort tills hon blev lite äldre, och nu är vi ju där och då får jag istället dåligt samvete att jag längtade efter det här eftersom tiden ändå gått så fort.. Ja ni hör ju. Man blir lite knäpp när man blir mamma.
Och nu har vi en härlig treåring här hemma också som slutat med både välling och nattblöja. Förstår inte när hon blev så stor. Hon har ett himla temperament just nu och en väldigt stark vilja. Men det är häftigt att se hur hon utvecklas och lär sig nya saker varje dag. Hon målar redan huvudfotingen, älskar att läsa och är gärna med mig när jag ska träna. Så roligt att ha en liten kompis som har så roliga iakttagelser av världen och funderingar på livet i stort.
Nu ska jag fortsätta amma sovande bebis och komma på mamma mu med min stora unge.
Puss!
