Året som har gått

2017, vilket himla fantastiskt år det har varit på så många sätt och vis.
 
Januari: Året började med att min älskade A överraskade mig med att gå ned på ett knä och fria den 5e januari. Såklart fick han ett ja till svar och äntligen var vi förlovade. Strax efter utökades vår familj med en liten galen svart mops vid namn Hubert som kom och berikade våra liv med sina hyss. Under denna tid höll vi på med den sista kursen i skolan innan praktiken och jag började lite smått att planera bröllopet. 
 
 
 
Februari: Vi firade alla hjärtansdag hemma i lägenheten med god mat och dryck. (Kan hända att det exakt 9 månader senare kom en Tyra till världen haha). Annars var det mycket med skola och hundvalp som inte ville gå ute när det var dåligt väder. Jag tränade löpning för fullt eftersom jag anmält mig till halvmaran.
 
 
 
Mars: Denna månad förändrade våra liv, detta var månaden när jag plussade och vi fick reda på att vårat lilla mirakel låg i magen. Jag insåg att det inte skulle bli något av halvmaran och vi beslutade att skjuta på bröllopet ett år. Praktiken på Region Jönköping startade nu också så det var full fart med det, samtidigt som jag mådde så galet illa. 
 
 
 
April: Vi firade påsk och berättade då för våra familjer att vi väntade barn. I slutet av april gick vi in i den efterlängtade vecka 12 och strax efter släppte illamåendet och jag mådde, trots lite trötthet, väldigt bra. 
 
Maj: Vi gjorde det första ultraljudet och berättade för de närmaste vännerna att vi var gravida. Annars var det praktik som gällde på dagarna och jag sökte jobb för fullt. Jag fick till slut ett sommarjobb på Hallpressen som journalist för Värnamo Nyheter.
 
Juni: Jag fyllde 27 och dagen efter tackade för mig på praktiken. Jag var verkligen nöjd över de 12 veckorna där och hoppas på att få ett jobb där när mammaledigheten tar slut. Jag tog examen den 9 juni och fick min kandidatexamen i media och kommunikation med inriktning global communication. Jag började arbeta på Värnamo Nyheter. Vi gjorde även vårat andra ultraljud och fick reda på att det var en flicka vi väntade. Lyckan var total.
 
 
 
 
Juli och Augusti: Hade en oerhört tuff sommar med väldigt mycket jobb. Jag var borta ungefär 13 timmar om dagen och var galet trött. Hann i princip aldrig umgås med A eftersom han jobbade helger när jag var ledig. En väldigt tuff sommar för oss både men vi klarade det. Sommarens höjdpunkter var Coldplay och Håkan Hellström på Ullevi. Jag beslöt här också för att hoppa på en master utbildning inom internatinal communication för att ha något att göra fram till bebis kommer. Fick inget jobb efter sommaren vilket jag förstod med tanke på att jag endast kunde jobba ca 3 månader.
 
 
September och Oktober: Det började närma sig BF och jag fortsätter att plugga, tycker att både september och oktober gick otroligt fort. Så otroligt skönt det var att plugga när man var gravid efter att ha haft en sån tuff sommar. Folk frågade om det inte var jobbigt att plugga när man var gravid men jag tyckte det var helt fantastiskt. Man är inte i skolan så mycket och kunde välja själv när man skulle pugga, vilket passade mig bra som sov middag varje dag. 
 
 
 
November: Äntligen äntligen äntligen kom månaden vi hade väntat på sedan mars. Jag hade sjuk foglossning och sov dåligt, men tyckte ändå att det var ganska okej. Längtade dock väldigt mycket till att kunna gå promenader och träna igen. Men såklart längtade vi mest till att bebis skulle anlända. Jag försökte med allt möjligt för att få förlossningen att starta. Vet inte om det berodde på städning och tee eller inte, men en vecka innan beräknat anlände vår älskling efter en lång förlossning. Trots en tuff strart var hon såklart helt perfekt och vi kunde inte vara lyckligare. Tänk att hon äntligen var här! (Förlossningsberättelsen kan ni läsa om i tidigare inlägg).
 
 
 
 
 
 
December: Vi fick fira vår första jul som familj och hade det hur mysigt som helst. Känns som månaden bara sprang iväg, vilket är lite läskigt. Lillan växer så det knakar och vi tycker redan att hon har blivit så stor. Men månaden har varit fantastisk med massa mys med familjen. Jag har fortsatt att plugga och blir klar med första terminen i mitten av januari. Har endast varit i skolan på obligatoriska seminarier, vilket har varit två gånger i december. Så vi har varit tillsammans hela familjen, nästan varje dag. 
 
 
 
Året började med kärlek och avslutades med ännu mer kärlek. Det har verkligen varit det bästa året i mitt liv. Trots att graviditeten ibland har varit jobbig har året varit helt fantastiskt och jag är så lycklig. Jag är nu utbildad kommunikatör och mamma. Hur coolt är inte det? Jag ser fram emot 2018, då vi får följa Tyra i hennes utveckling, mysa med min fina underbara familj, och kanske få en masterexamen. 
 
Tre ord att sammanfatta året med: Kärlek, Lycka, Trötthet. 
 
 

Min lilla skrutt

Lilla tjejen utvecklas varje dag och det är så fantastiskt att se.
Redan innan hon blev fem veckor kunde hon vända sig från mage till rygg och inatt sov hon hela sex(!!) timmar i sträck. Från 00.30 till 06.30, kände mig ju pigg för första gången på evigheter! Hoppas verkligen inte att det var en engångsgrej bara, kan verkligen börja vänja mig vid att få sova på nätterna utan att amma :) 
 
Hon har däremot varit lite kinkig på kvällarna och vill absolut inte ligga själv utan ska sova på mig. Det har inte varit ett problem förut men läste att de har en utvecklignsfas nu och då kan de bli oroliga. Såklart hon ska få sova nära då, vill ju inte att hon ska vara rädd eller ledsen. Dessutom har man inte tålamod att försöka få henne att ligga i spjälsängen (som hon har gjort innan) när hon vaknar så fort man lägger ner henne. Då får hon sova brevid mig eller på min mage. trots lite sämre sömn så är det ju faktiskt väldigt mysigt. Och man slipper en ledsen bebis. winwin! Men hoppas inte utvecklingsfasen sitter i för länge, hade varit skönt med en nöjd bebis även på kvällarna, speciellt eftersom jag är så himla trött då. Har inte ritkigt ro att sova mitt på dagarna när hon sover. På förmiddagen passar jag på att gå promenad medan hon sover i vagnen, sen är det ju massa annat man ska hinna med. Men kanske ska börja försöka få en powernapp iallafall. 
 
Det största som hänt hitilils är att hon log mot mig idag, det var efter att hon pruttat men jag kommer låtsats att det var åt mig hon smila iallafall Har tyckt att hon har smilat tidigare också men det har försvunnit så fort så har varit osäker på om det bara är en min hon gör. Men nu log hon länge och väl och jag började grina. Min lilla skrutt, sån himla otrolig känsla det är att få följa henne och se när hon klarar nya saker. Jag blir lika stolt varje gång hon klarar något nytt, eller bara går upp i vikt haha :) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och det är så fint så mitt hjärta smälter när Hubert och Tyra ligger och myser. Ligger hon i gymmet eller på en filt på govlet så komemr han och lägger sig brevid och vilar huvudet på henne. Så söta. De kommer bli fina vänner när Tyra blir lite större. Hubert kommer älska när hon börjar krypa omkring. 
 
 
 
 

Jul jul strålande jul

Nu har vi spenderat en vecka "hemma" i Norrköping, jag och Tyra. Vi var själva med mina päron i ca tre dagar innan A kom upp och det gick väldigt bra faktiskt. Var lite nervös att åka ifrån A men Tyra var så duktig så. Och roligt att mormor och morfar fick spendera tid med henne också. Hann med väldigt mycket när man var hemma så länge så har hunnit träffa både släkt och vänner som det var länge sen jag träffade. En riktig lyckad vecka alltså. Lite ledsamt att åka tillbaka till Jönköping samtidigt som det är skönt att komma hem till sitt eget. Lillskruttan har dessutom vänt sig, på golvet, från mage till rygg. Liten blir stor snabbt alltså. Älskade lilla Myran. 
 
 
Julafton var väldigt mysigt med de vanliga traditionerna som Kalle Anka, julbord och julklappsutdelning. Jag är jätteglad över att Tyras första jul blev så himla mysig och att hon fått träffa alla fina människor i Norrpan. Det bästa är att vi åkte och hälsa på hennes gammelfarmor innan hon hamnade på sjukhus. Så himla typiskt och ledsamt att olyckar ska inträffa under julen (annars också såklart) när hela familjen äntligen skulle samlas. Jag och mina syskon hälsade på henne på julafton, och det var riktigt jobbigt att se sin älskade farmor där <3 Vi håller alla tummar vi har att hon tillfrisknar snart så Tyra får komma och mysa med henne igen, så får vi se till att vi alla är tillsammans så snart som möjligt. Vår fina lilla farmor. 
 
Gammelfarmor <3
 
 
 
Vi gick och såg på lightfestival i fredags eftermiddag/kväll.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Julklappsspel med faster
 
 
mostrarna bebismyser
 
 
 
julmust och lussebulle med pappa framför Kalle Anka
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För tusan sluta nu!
 
 
Sover tryggt hos mormor
 
och morbror
 
 
Min stora bebis med min lilla bebis.
 
 
 
 
Hoppas ni också har haft en lugn och härlig jul. Här ska vi fortsätta julmysa framför lite julfilmer och julgodis innan vi firar med A:s familj imorrn, Mys,

1 månad

Tänk att vårat lilla underverk har varit här hos oss i en månad redan. Det är ju galet vad fort tiden går. Och känns redan som om hon är så stor. Vuxit 4 cm och gått upp 900g, följer med blicken hela tiden nu och kan vända sig från rygg till sidan och tillbaka. Stora tjejen ju.

Jag måste säga att vara mamma är så mycket bättre än vad jag hade föreställt mig. Hon är fortfarande en så snäll bebis som sover bra och äter bra. Vi hade dock tre nätter i rad som var tuffa och det var självklart jobbigt, det tär på en när man inte får sova flera nätter i rad. Men smatidigt så är tre nätter på en månad inget att klaga över, men för oss som inte är vana är det klart att det är jobbigt. Men inatt var hon vaken lite över en timme och sen sov hon igen så hoppas på att der håller i sig, ammade bara en gång under hela natten.
 
Jag tycker inte heller att det har varit svårt att ställa om sitt liv. Såklart kan det vara jobbigt att hon ska äta precis när jag har bärjat göra något, och att det är jag som får ta nätterna eftersom jag ammar. Men samtidigt är det så mysigt att amma och jag hade inte velat byta det. Men det har sina fram och baksidor såklart. Av någon konstig anledning vaknar hon eller vill äta varje gång jag ska äta, eller dricka en varm dryck. Hon känner nog på sig att mamma ska dricka kaffe och då tänker hon att nej det blir inget! :) Jag hade väldig tur som fick amningen att fungera så bra på en gång utan att ha ont och sådär. Hade svårt att hitta bra positioner i början men är ju inte konstigt när man aldrig har gjort det innan. 
 
Något jag däremot måste bli bättre på är att inte bry mig om lägenheten är lite skitig och känna stress över saker jag borde göra. Jag pluggar ju också och att skriva arbete måste jag göra, men det andra måste jag lära mig att släppa på, men är inte så lätt när jag blir stressad av att det är stökigt. Så är det någon som vill komma hit och diska några gånger i veckan så hade det underlättat haha :) Men vi har ändå hunnit med att julpynta, baka lussekatter och en ordentlig storstädning sen hon kom så så farligt ser det inte ut här hemma ;)
 
 
 
 
Grattis på 1 månadersdagen älskade lilla gryn <3

Förlossningsberättelse del 3

Förlossningberättelse del 3 - BB
 
Pga att jag hade haft feber och att förlossningen hade tagit så lång tid blev Tyra tagen när hon kom ut. A berättade att det var 12 olika slags läkare och barnmorkor inne på neo när de sprang dit som tog hand om Tyra, de fick dammsuga henne näsa och hals för att det var väldigt mycket slem i vägen och hon svarade dåligt på reflexer och muskeltest, hon var slapp i kroppen het enkelt. Men redan efter 5 minuter började hon återhämta sig och testerna som gjordes 10 minuter efter var betydligt bättre. Vi fick vara kvar på förlossningen enda till klockan 18 eftersom att vi fick göra flera tester under hela dagen, då hon hamnade precis under där man borde ligga. men de var aldrig oroliga, utan ville bara att testerna skulle ligga rätt innan vi fick åka till BB, och det kändes skönt att de verkligen kolla till henne ordentligt. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, vilken otrolig vård vi har i Sverige. Jag är så tacksam att alla fanns där för Tyra när hon hade en tuff start, och för mig under hela förlossningen. Det är ju helt fantastiskt faktiskt, vilken otrolig tur och lycka att jag har fått föda i Sverige där det finns denna hjälp att få, något som alla i världen borde få.
 
 
 
 
 
Trots svårt med andning så hade hon bra syre i blodet och till slut fick vi åka upp till BB, och då var vi trötta alla tre. Vi fick inte så mycket information den kvällen för det förstod att vi var vädligt trötta. A somnade snabbt  efter kvälssmaten men jag kände mig ändå ganska pigg, eller övertrött kanske. Tyra låg i babynestet imellan oss och jag tyckte det var läskigt att inte se henne så jag sov med lampan tänd så jag hela tiden kunde kolla till henne, jag sov verkligen inte mycket den natten för jag kände att jag behövde kolla till henne hela tiden. Hon kräktes en gång och jag fick lite panik, tänk om hon kvävs av spyan? Sedan vaknade jag så fort hon gnydde lite. Men jag sov tydligen när personalen kom in under natten för att testa hennes andning (pga att hon hade problem när hon föddes), för jag märkte inte ens att de hade varit inne. Men det testet såg bra ut och dagen efter gtog de fler tester som alla såg okej ut. På onsdagen kände jag  verkligen av förlossningen, herregud, jag hade träningsvärk i varenda muskel i kroppen, allt från vader till triceps. Då först förstod jag vilken kraftansträningen jag hade varit med om och hur mycket man faktiskt tar i. 
 
 
 
 
På onsdagen tyckte jag att Tyra såg lite gul ut på kinderna, och mycket ritkigt hade hon fått gulsot. Dock var det precis under snittet här också men hon fick ligga och sola under dagen och natten, och det gjorde att A fick stanna en natt till eftersom man inte delar rum med någon när bebisen behöver sola. Vi hade ett eget rum vilket var otroligt skönt. Men jag tyckte så synd om Tyra som fick ligga i solariet med glasögon på sig så hon inte såg något. Vi var även tvugna att amma henne var tredje timme då mat skulle hjälpa henne att bli frisk, när jag hade ammat klart fick A ge henne ersättning och under tiden fick jag pumpa ut som vi också gav henne. Det blev en lång natt men det gav resultat för på torsdagen hade gulsoten försvunnit och vi skulle få åka hem. Jag bad om att få droppar för att kunna göra nummer 2, vilket jag hade hört folk rekomendera då man har lite svårt att ta i, och det funkade väldigt bra, så det rekomenderar jag starkt. Vi fick även kontrolerat att amningen funkade bra innan vi åkte hem. Så vi kände oss redo att åka hem, att sitta i soffan hela familjen hade ju varit min målbild under förlossningen så jag tyckte det skulle bli otroligt skönt att få komma hem och bara mysa och lära känna fina lilla Tyra. På fredagen åkte vi tillbaka för att göra tester och då konsterade dem att gulsoten var helt borta och att allt såg bra ut. Så himla skönt. 
 
 
 
Så här nöjd var hon efter första badet. 
 
Och det är en sån snäll liten bebis vi fått, nöjd nästan hela tiden och äter och sover bra. Hon är det finaste jag någonsin sett och det är så galet hur mycket man kan älska en sådan liten person. Hon är det bästa vi gjort, jag om min älsakde A. Vi är både så nöjda med all personal under hela vistelsen på förlossningen och BB. Och jag är verkligen nöjd med förlossningen, självklart hade det varit skönt om det inte hade tagit så lång tid, men allt gick ju så bra och vi alla tre mår idag prima. Vilka underbara människor det jobbar där alltså. För mig är de hjältar allehopa som hjälpte både mig, men framför allt Tyra när hon fick en tuff start. Och idag blir vår fina lilla tös en månad. Och jag är så lycklig att vi har fått henne, världens finaste tjej. Det vackraste stunden i livet, var den när du kom. 
 
 
 
 
Första bilresan hem.
 

Förlossningsberättelse del 2

Förlossningberättelese del 2 - krystvärkar 
 
Från och med igångsättningen vid 4 känns det som om det var en dimma fram till klockan 7 och personalbytet kom igen. Jag sa till Jennifer när hon kom tillbaka: Jag har hållt henne inne för din skull, och då började hon skratta och sa svarade vad snällt. Från klockan 4 hade jag värkar så himla ofta och jag hade absolut ingen tidsuppfattning, det kunde lika gärna ha gått 20 minuter som tre timmar. Jag hade alltså ingen koll, utan blundade hela tiden och koncentrerade mig bara på att överleva värkarna. Det var väldigt tufft och jag sa flera gånger till A att nu orkar jag inte mer. Vilket såklart var jobbigt för A också, som satt och var ledsen för min skull. Förstår att det måste vara jobbigt att sitta brevid och inte kunna göra något. Under hela förlossningen fick de tömma urinblåsan tre gånger, var lite nervös inför det innan, men det gjorde inte ont alls, helt ärligt så kände jag ingenting av det. 
 
Vid 7 och personalbytet skulle jag börja ändra positioner i sängen, och fy faaan. Hur i helski ska man kunna röra sig när allt gör så ont?! Blev nästan arg när de föreslog det, trots att jag skrivit att de skulle göra det i förlossnignsbrevet. Men på något vänster lyckades jag vända mig. Låg på sidan ett tag, sedan fick jag hoppa upp till knäsittande, lutadande över sängen. Här satt A och baddade min panna för jag svettades något oerhört. Han fixade med saft och vatten också för min blir otroligt torr i munnen av lustgasen. Nu var jag öppen 10 cm, men bebis ville inte sjunka ner, utan satt kvar högre upp. Detta gjorde att jag började "krysta" redan vid 7, för att försöka få ned henne, vet inte varför jag gjorde det egentligen men fick för mig att det borde hjäpa henne att sjunka ner mer.  Här är allt en enda stor dimma, värkarna kom hela tiden kändes det som och jag minns ärligt talat inte så mycket förutom att det var otroligt jobbigt. Frågade hur lång tid det kunde ta när det närmade sig, och läkarstudenten svarade: det kan ta allt från en kvart till några timmar och då började jag grina. Några timmar? Jag var ju helt slut. Hon skulle bara ha ljugit för mig. Nu började jag dessutom fråga om kejsarsnitt för jag var helt färdig. Jag ville ju egentligen inte det men kändes som om detta aldrig skulle få ett slut. Jag frågade också varför hon inte ville komma ut ett x antal gånger. Mitt i allt detta säger barnmorskan: det kan vara svårt att tänka sig att föda barn igen och skaffa syskon, men tänk på att hon banar väg för nästa barn, vet att jag tänkte va fan pratar hon om det nu för !?
 
Tillslut var det dags att äntligen få börja krysta, jag hade svårt att känna när jag egentligen skulle krysta, eller så trodde jag bara att det skulle kännas tydligare men ut kom hon ju. Jag frågade hela tiden, har jag en värk nu för jag ville krysta haha. Klockan 10 började krystvärkarna och barnmorskan sa: det kan svida lite när huvudet kommer ut, jotack det gjorde det ju. Det svåraste var att man inte fick krysta efter att man hade haft en krystvärk eftersom man kan spricka då, det enda man ville var ju att pressa på för det gjorde så galet ont, men här "skällde" både barnmorskan och A på mig: krysta inte nu!! Jag fick även en blöt handduk i mellangården för att försöka undvika att spricka. Just att spricka och få skador var ju något jag hade oroat mig för innan förlossningen.
 
Mellan värkarna hade jag och A ett så bra sammarbete när han gav mig lustgasen direkt efter, sedan vatten. Det funkade så bra fast det var fruktansvärt precis efter en krystvärk. Då låg jag bara och kved och spännde mig, inte en enda kurs om andning kunde ha hjälp mig här! Hon hade så svårt att komma ut, och mina värkar var inte tillräckligt starka, så de började prata om sugklocka, detta är något jag verkligen inte velat ha och hade tillomed skrivit det i förlossningsbrevet. Under denna tid höll jag läkarstudenten i ena handen och A i andra och tänkt bara neej faaan inte sugklocka! Men hon måste ju ut, men jag tänkte; nu fan tar jag i som tusan så jag slipper den där jävla sugklockan och äntligen började något hända! Jag fick släppa deras händer och tog tag i ordentliga handtag istället, jag låg alltså i gynställning med fötterna upp och med handtagen kunde jag ta i hårdare och alla sa nu ser vi huvudet!! Vill du känna? Men jag tycker det är lite otäckt så jag sa nej och fortsatte koncentrera mig på min sak. 
 
Efter ett tag säger barnmorskan: Nu är det bara två krystvärkar kvar, och de orden gjorde så jag fick sådan himla energi och kraft, när jag trodde att jag inte hade något kvar att ge. Två stycken är ju ingenting tänkte jag. Det blev tillslut tre krystvärkar istället och hon flög ut med ett ordentligt ploppljud. Och samma sekund hon kom ut försvann all smärta. Låter som en klycha men det är helt sant. Samma sekund, ingen mer smärta. Efter 50 minuter krystvärkar var hon äntligen ute. 10.51 den 14 november föddes vår älskade dotter Tyra, en vecka innan BF. Det hördes bara lite konstiga ljud från henne och jag sa: pratar hon redan. Sen kom jag på, men de ska ju skrika när de komemr ut. Så jag frågade varför skriker hon inte? Sedan gick allt sanbbt. A fick inte klippa navelsträngen utan istället sa de att hon behöver hjälp och att pappan skulle följa med. Så där försvann hon utan att jag knappt fick se henne, såg lite hår och de sa aldrig att det faktiskt var en tjej innan de sprang iväg. Jag var ganska tagen här så jag försod inte riktigt vad som hände och hann aldrig bli speciellt orolig. De kom in och sa att det inte var någon fara och jag hade ju annat att göra, skulle få ut moderkakan vilket inte var några problem och tyckte inte alls att det gjorde ont. Jag vet att jag frågade vad klockan var för som sagt hade jag ingen tidsuppfattning alls  Jag blev lite chokad när de sa att klockan var 11, herregud hade vi hållt på så länge? Jag fick se moderkakan och sedan var det dags att sy. De sa att det endast var lite som hade spruckit och endast yttre som behövdes sy, och det gick också snabbt och smidigt, men jag var lite nervös så jag tog lustgas trots att det inte gjorde ont, den hade ju varit min vän under så lång tid så ville inte ritkgit säga adjö än kanske.  Sedan kom en annan i personalen in och berättade att det såg bra ut med bebis och jag frågade om hon var söt och det var hon. 
 
 
 
Efter 31 minuter kom äntligen A tillbaka med ett litet knyte i famnen och jag fick äntligen upp vår lilla sötnosen på bröstet. Hon tittade på mig med sina stora  blåa ögon sedan började hon direkt att snutta på bröstet, och här var lyckan total, man glömde allt vad trötthet, hunger och smärta hette. Hon var här vår perfekta lilla dotter, 3750 och 50cm ren kärlek. Det första jag tänkte på var att hon hade väldigt mycket hår, och att jag inte fick ge henne första pussen, men det var okej att A fick göra det. Sedan kom de omtalade mackorna, och de smakade verkligen gudomligt. Vi hade ju inte ätit på så länge så det var fantastiskt att få i sig lite mat. 
 
 
 
När man tror att man inte hade någon mer energi, så hade man hur mycket kraft som helst kvar att hämta. Vi kvinnor är ju helt fantastiska. Så mycket vi power vi har alltså. Vilken himla känsla det är att föda barn, jag kände mig som en riktig superwomen när det var över. Förstå hur länge jag höll på, och ändå orkade jag mig igenom det. Direkt efter kände jag bara WOW, detta var fantastiskt, ingen tvekan om att jag skulle göra detta igen. A var däremot mer tagen efteråt och sa: vi ska inte skaffa några fler barn, jag svarade att jodå klart vi ska det! Tänk vad snabbt man glömmer smärtan, och man minns bara detta häftiga och den underbara känslan när hon väl kom ut.
Efter en stund fick jag gå och duscha och se så att jag kunde gå på toa själv, och vad skönt det var att få duscha och att allt fugnerade. Men jag blödde väldigt mycket men det var inget som var någon fara. Innan förlossningen hade jag sagt att jag inte ville att A skulle se något där nere udner förlossningen, men herregud, man bryr sig verkligen inte ett skit om det under förlossningen och A såg när hon kom ut, trots att han stod vid mitt huvud. Och nej, jag bryr mig inte heller att det kom lite bajs under krystvärkarna, för det var inte ens något jag märkte just då, och jag kunde inte bry mig mindre om det.
 
 
 
  
Barnmorskan sa att man räknade förlossningen från kl 22 då jag var öppen 7 cm- så 13 timmar tog det innan hon var ute, men jag hade ju värkar i 28 timmar och vi var inne på förlossningen i 18 timmar. Tur att man inte vet hur lång tid det ska ta innan, och att man faktiskt inte har någon tidsuppfattningen under tiden :) Det låter länge men när det väl satte igång ordentligt så uppfattar man 
 

förlossningsberättelse del 1

Här kommer del 1 av min förlossningsberättelse. Det blev "ganska" långt (läs jättelångt) så jag delar upp den tänkte jag.
Detta är mest för min egen skull för jag tycker det är roligt att ha och komma ihåg. Detta är ju det största jag varit med om <3.
  
Under helgen var vi i Norrköping för att fira Matteos 1-årsdag. A var inte så pepp på att åka för han var nervös att förlossningen skulle starta i Norrköping, och det ville han inte. Men vi hade med oss BB-väskan utifall att. Och under natten mellan lördag och söndag hade jag väldigt mycket värkar, först blev jag nervös att det skulle starta. Men jag märkte att de la av så fort jag satt mig och gungade lite, då kunde jag lägga mig och sova någon halvtimme innan det kom igen. Under söndagen kände jag ingenting, och natten mellan söndagen och måndagen den 13 november hade jag inga förvärkar alls, vilket var väldigt ovanligt. A jobbade och jag vaknade som vanligt runt klockan 4 och låg vaken ett tag, men som sagt, var inte vaken för att jag hade ont och trodde nog att det skulle dröja ett tag till. Vid 06.15 skulle jag resa mig för att gå på toa och kände hur det rann till. Jag tänkte att inte kan man ha så mycket flytnignar? Jag gick på toa och skrev sedan till A att jag tror att vattnet har gått men att jag skulle försöka sova lite till då jag inte kände några värkar eller så. Men 06.35 ungefär kom första värken, och här trodde jag nog att jag skulle få en relativt snabb förlossning eftersom jag hört att det kan ta dagar innan värkarna startar annars. Skrev till A igen att det nog var på gång. Han frågade om han hade bråttom hem, slutade 7.30 egentligen men jag skrev att det fortfarande var lugnt så han behövde inte skynda sig. Jag bestämde mig för att ringa förlossningen och se vad de hade att säga. Hon sa att jag kunde avvakta lite och höra av mig om några timmar igen. 
 
Nu gick det ju självklart inte att somna om, inte pga att värkarna gjorde speciellt ont eller så, men nu förstod jag ju att det var på gång och att vi snart skulle få träffa vår älskade lilla bebis, så sova gick verkligen inte. A kom hem och la sig och vila medan jag gick och tog en dusch, både för jag ville vara fräch till förlossningen och för att varmt vatten var skönt mot mage och rygg. Runt klockan 9 ringde jag förlossningen igen för att säga att värkarna hade kommit men att de fortfarande inte var regelbundna. Vissa kom med 2 minuters mellanrum, vissa med 11. Hon sa att det var fullt på förlossningen och att vi därför skulle komma in för en kontroll vid 10, fall att vi behövde åka till Värnamo eller Eksjö. Här började jag gråta, jag ville ju föda i Jönköping! Klockan 10 åkte vi och lämnade Hubert innan vi åkte in. Vi fick göra ctg för att kolla bebis och värkar när vi kom in. Barnmorskan konstaterade att det var vattnet som hade gått, vilket inte var så svårt eftersom det hade läckt igenom byxorna under tiden jag fick ligga där. Barnmorskan berättade att det nu fanns plats på förlossningen (JIPPI!!) så om vi ville kunde vi åka hem och forsätta hemma en stund till innan vi kom in. Hon sa att jag andades bra genom värkarna och att det därför kunde vara skönt att åka hem, vilket vi höll med om.
 
 
 
 
 
 
 Vi åkte hem för att äta och vila. Jag satt med värmekudde och klockade värkarna, A hjälpte också till att klocka i slutet när det gjorde för ont. Efter lite matlådor och TV-tittande kände jag vid 16 att värkarna började göra för ont för att hantera själv så vi ringde förlossningen och de sa att det bara var att åka in. Jag sa till A att han fick ta disken först för jag ville inte komma hem till en stökig lägenhet med bebisen sen. Vid 17 var vi inne på förlossningen och fick återigen ligga i ett rum för ctg, där låg vi i ungefär en timme innan vi fick flytta över till förlossningsrummet och träffa vår underbara barnmorska Jennifer. 
 
De frågade om jag vill bada och varför inte tänkte jag. Allt som kunde lindra smärtan togs tacksamt emot. Men ska jag vara ärlig tyckte jag inte att det hjälpte jättemycket under tiden värkarna kom. Det var skönt att sitta i vattnet mellan värkarna men när de kom kändes det som om man satt fast och fick nästan lite panik när jag inte kunde röra mig eller ta vägen någonstans. Men sen kom min räddning och bästa vän, Lustgasen! Att ha den under värkarna medan jag satt i badet var en bra kombo, så jag satt där i badet till ungefär kl 19 och tyckte ändå att det gick skapligt. 
 
 
 
 
Efter badandet blev jag uppkopplad med ctg igen för att se att allt såg bra ut, under tiden jag låg ned hade jag värmekudde på ryggen, tyckte faktiskt att ryggmsärtan var värst. Sedan fick jag promenera runt lite i rummet. Hade ett ganska stort rum tyckte jag, vet ju ifs inte hur stora rummen brukar vara men iallafall. A fick hjälpa mig och trycka på ryggen under värkarna vilket hjälpte väldigt bra, det var skönt att ha lustgas och sen A som tryckte. Ett tag sjöng han "Kooom ut, koom ut" under tiden han tryckte så då började jag skratta mitt under värken, haha, skönt att jag kunde göra det ändå. Under tiden A stod o tryckte på ryggen hade vi på Sverige-Italien matchen, men såg inte så mycket av den matchen haha. 
 
 
 
Framåt kvällen kände de efter hur mycket jag var öppen och var då öppen endast 3cm, vilken besvikelse! Alla dessa onda värkar och så bara tre ynka cm!? A sa att de hade ju ändå gett något och det hade han ju rätt i. Nu frågade barnmorskan om jag hade tänkt på epidural och det ville jag gärna ha, men jag frågade när de tyckte det var bäst att den, vi kom överens om att vi skulle avvakta någon timme till innan jag skulle ta den vilket kändes okej. När timmen äntligen hade gått fick jag veta att narkosläkaren var iväg på annat jobb så hen kunde inte komma och hjälpa mig just nu. De fick istället ringa in jouren men tog en väldigt lång tid för honom att komma in. Under tiden fick jag istället kvadlar, något jag hade skrivit i förlossningsbrevet att jag inte ville ha, men just då tänkte jag, va tusan, jag testar så farligt ont kan det ju inte göra. Både barnmorskan och läkarstudenten satte nålarna samtidigt mitt under en värk så tyckte faktiskt inte att det att det var så farligt, man fick en annan slags värk att tänka på under värken så att säga. Det sved ju och var ju inte skönt direkt men var "avkopplande" att få en annan typ av värk tyckte jag. Jag satte de i magen trots att ryggen gjorde ondare, för jag tyckte det hjälpte så bra när A trycke i ryggen under värkarna och kunde ju inte få någon hjälp med de i magen så därför valde jag att ha de där. Ingen fick röra magen under förlossningen för det gjorde bara ont. 
 
Men sen äntligen, när nattpersonal kom, kom epiduralen, vilken befrielse! Han var väldigt trevlig och rolig och började med att säga: Det var länge sedan jag la epidral, sedan bara oj det kanske man inte ska säga kom jag på. Men det var inget jag oroade mig för. Vi hade ju matchen på också och han sa: jaha fotboll, hörde att det visst var något viktigt? Haha, inte alls intresserad av fotboll alltså. Jag tyckte  att det var lite jobbigt först med byte av personal, men vi tyckte om den nya barnmorskan också så det var ingen fara, Och här öppnade jag mig från 4cm till 7cm på bara en timme, utan att ha speicellt ont. Och där blev jag lite kartig. vet att jag tänkte att föda barn var ju ingen match, detta gjorde ju knappt ont!  Det kommer gå skitbra! 
 
Jag fick feber under tiden pga vattnet hade gått för så länge sen och det gör tydligen att man har större risk för infektioner, dock var inte detta något jag kände av men jag fick antibiotika resten av förlossningen. Dessutom blev det några långa och tråkiga timmar framför oss som väntade. Värkarna blev aldrig regelbunda, vilket de inte hade varit innan heller och jag stannde på 7cm. Satt på pilatesbollen, vandra omkring men inget hände. Blev lika besviken varje gång barnmorskan kom in för att känna efter och inget hade hänt. Under denna tid hade jag inte så ont men fasiken va trött och less jag blev när inget hände. Jag var så trött men jag kunde ju inte sova. Barnmorskan sa att vi får sätta igång mig om inget händer vid klockan 4, vilket jag tyckte va lite sent eftersom inget hade hänt på 6 timmar, vet inte varför man väntade så länge men det gjorde man iallafall. När hon väl kom in och kände efter hoppas jag att inget skulle ha hänt så jag kunde få värkstimulerande dropp så det hela kunde starta. Hade läst att vissa födde på bara någon timme efter, vilket jag hoppades på för jag började bli trött på att vänta. Så vid 4 satte de in dropp på mig, och jag höll tummarna för att hon nu skulle komma ut snabbt.
 
 
 
Andra delen kommer inom kort :)

Förlossningsberättelse

Jag håller nu på att skriva min förlossningberättelse, den blir väldigt lång så jag kommer behöva att dela upp den i några inlägg annars tror jag inte man orkar läsa den. 
 
Idag var vi allafall hos BVC och lillskruttan ahr gått upp till 4500 och är 53.6cm lång. Stora tjejen. Dessutom följer hon redan med blicken. Herregud föddes hon inte precis?! Jag blir så glad att hon går upp i vikt och mår bra min lilla älskling. 
 
 
 
 
 
 
 

Tre veckor

Det har varit fullt upp i veckan fram tills idag. I måndags lämnade jag Tyra för första gången, jag hade seminarie i skolan i två timmar nämligen, och det var jobbigare än jag trodde. Jag började gråta i bilen, men fick säga till A att jag inte gråter för att jag tror att inte han kan ta hand om henne. Herregud vad mycket hormoner man har. Men det gick bra, hon hade sovit hela tiden iallafall. I förrgår var hon dessutom med på sista träffen på hundkursen, och det gick jättebra. Igår var vi hos A:s kusiner för att baka pepparkakor under hela dagen, och Tyra sov mestadelen. Hon var så snäll så. 

 
Kan inte förstå att hon redan varit här i 3 veckor!? Tiden har gått så himla fort. Känns som om hon nyss kom hit, samtidig som det känns som att hon varit en del av vårt liv hela tiden. Men vilka fantastiska veckor det har varit, trots att man varit trött. Hon är sån snäll bebis som nästan aldrig är ledsen, bara när hon är hungrig eller har gaser. Så himla mysig och söt att det känns som om jag ska dö ibland när jag kollar på henne. Älskar henne så mycket att jag ofta börjar gråta när jag ser henne, hon är så fin. 
 
Men jag är så lycklig över att de första veckorna har gått så bra. Amningen kom igång direkt utan några problem, inte ens trasiga bröstvårtor. Tyra mår bra och går upp fint i vikt och växer som hon ska. Redan efter 2 veckor var hade hon gått upp till över 4kg och vuxit nästan 3cm på längden. Min starka, stora, fina tjej.
 
Tänk att det skulle vara så här fantastiskt att bli mamma. 
 
 
 
 
 
 
 
Älskade barn <3
Här får ni följa mitt liv som utbytesstudent i Gent. I vanliga fall studerar jag MKV i Jönköping. Längre tillbaka finner ni mina andra äventyr på resande fot runt om i världen.
Välkommen!