Nuffran

Men såklart, huvudsaken är att alla våra nära och kära ändå är friska.

Året har ändå fått mig att försöka leva nuet och vara glad åt det lilla, och absolut att inte ta något för givet. Tänk att man kan få längta så mycket till konserter, lopp, kramar, fester, gå på gym och umgås med alla dem man vill umgås med. Fy fasiken vad jag saknar det. Men året har också fått mig att blir mer tacksam, tacksam att få vara frisk, att mina nära och kära får vara friska. Och jag har förstått att det är dags att ta tag i sina drömmar. Och jag är även evigt tacksam att jag fått spendera detta konstiga år med min fina familj, att sitta inspärrad med dem är ändå väldigt fint. 

Så ett skitår rent allmänt, men för mig och vår lilla familj har det ändå varit ett fint och lugnt år. 

Men en liten tillbakablick ska vi ändå ha. Det är tradition.

Var gravid och så trött på att vara gravid. Men var sjukskriven 25% så det fungerade ändå okej att jobba. Fick fast anställning from 1 januari, mitt första riktiga kommunikationsjobb. Så glad!

Jobba sista månaden, var sjukskriven 50% pga foglossningen och tröttheten kom tillbaka som ett brev på posten. Kunde lätt sova middag två ggr om dagen, och ändå gå o lägga mig samtidigt som Tyra på kvällen. 

Månaden var kommen!! Bebisen skulle komma! Var ledig och hade Tyra hemma på heltid. Hann med att gå och se Svansjön innan Coronan lamslog världen och vi höll oss hemma. Jag var nog världens tråkigaste och tröttaste mamma men vi hade det ändå ganska mysigt hemma. Gick över tiden och trodde jag skulle få en aprilbebis. Men den 29 mars bestämde hon sig för att nu var det dags, och strax efter 02 den 30 kom världens finaste Hedvig.(även månaden då jag tog steget och kapade av mer än halva håret)

Nyförlöst, nybliven tvåbarnsmamma, våren på väg och August var hemma hela månaden. Men den kantades av mjölkstockning, mjölkstas och så mycket gråt. Efter tre veckors smärta kunde jag äntligen börja amma utan att vilja dö.

Månaden då August efter nästan ett års sökande fick jobb inom det han utbildade sig till. Lycka, och så lägligt det kom! 

Jag fyllde 30 och skulle haft stort kalas, vilket blev framskjutet. Jag och tjejerna åkte upp till Norrköping och stannade i nästan tre veckor. Vi firade även våran första bröllopsdag. Det är inte illa!

Jag gav mig på en utmaning att jag skulle springa varje dag hela juli, vilket jag lyckades med och det resulterade i att jag skrapade ihop lite över 9mils löpning. Efter det var kroppen ganska sliten, iaf bäckenet och höfterna. 

August jobbade hela sommaren så jag och tjejerna åkte återigen upp till Norrköping för några veckor, det blev Kolmården, gamla Linköping och så blev jag firade av tjejerna. 

Vi hade en överraskningsbabyshower för Marielle och jag lyckades ha min 30-årsfest. Med betydligt färre deltagare än planerat, men mycket lyckat ändå. Hedvig blev 6 månader och äntligen började hon bli en nöjd bebis och jag kunde börja njuta mer av bebistiden.

Jag gick på poledancen, men tyvärr bara en omgång då Hedvig hade svårt att vara borta från mig på kvällstid, jag hoppas dock att jag kan börja nästa år igen. Jag körde även en löpargrupp, jag som brukar hata att springa med andra. Men tyckte det var så roligt och ska köra i vår igen. 

Vi firade våran treåring, trots att det bara var vi så lärde vi all in och hon var nöjd. Vi fick träffa fina Algot för första gången, lycka när ens vänner får barn alltså ❤️ Jag anmälde mig till Jönköping halvmara och fick jobb som spinninginstruktör!

Trött på Corona så jag kan spy. Firade julafton med mormor och morfar endast. Även nyår fast då hemma hos oss. Lugnt och mysigt. Påbörjade min första utbildning inom anatomi och träningslära. 

Ser fram emot 2021, året då vi besegrar Coronan och folk vaccinerar sig!! Ett år med mer kärlek, mer kramar, konserter och gött häng. 

Puss på er alla. 

Bästa bilden, vad gör Tyra?!?! 😂