Förlossningsberättelse del 3

Förlossningberättelse del 3 - BB
 
Pga att jag hade haft feber och att förlossningen hade tagit så lång tid blev Tyra tagen när hon kom ut. A berättade att det var 12 olika slags läkare och barnmorkor inne på neo när de sprang dit som tog hand om Tyra, de fick dammsuga henne näsa och hals för att det var väldigt mycket slem i vägen och hon svarade dåligt på reflexer och muskeltest, hon var slapp i kroppen het enkelt. Men redan efter 5 minuter började hon återhämta sig och testerna som gjordes 10 minuter efter var betydligt bättre. Vi fick vara kvar på förlossningen enda till klockan 18 eftersom att vi fick göra flera tester under hela dagen, då hon hamnade precis under där man borde ligga. men de var aldrig oroliga, utan ville bara att testerna skulle ligga rätt innan vi fick åka till BB, och det kändes skönt att de verkligen kolla till henne ordentligt. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, vilken otrolig vård vi har i Sverige. Jag är så tacksam att alla fanns där för Tyra när hon hade en tuff start, och för mig under hela förlossningen. Det är ju helt fantastiskt faktiskt, vilken otrolig tur och lycka att jag har fått föda i Sverige där det finns denna hjälp att få, något som alla i världen borde få.
 
 
 
 
 
Trots svårt med andning så hade hon bra syre i blodet och till slut fick vi åka upp till BB, och då var vi trötta alla tre. Vi fick inte så mycket information den kvällen för det förstod att vi var vädligt trötta. A somnade snabbt  efter kvälssmaten men jag kände mig ändå ganska pigg, eller övertrött kanske. Tyra låg i babynestet imellan oss och jag tyckte det var läskigt att inte se henne så jag sov med lampan tänd så jag hela tiden kunde kolla till henne, jag sov verkligen inte mycket den natten för jag kände att jag behövde kolla till henne hela tiden. Hon kräktes en gång och jag fick lite panik, tänk om hon kvävs av spyan? Sedan vaknade jag så fort hon gnydde lite. Men jag sov tydligen när personalen kom in under natten för att testa hennes andning (pga att hon hade problem när hon föddes), för jag märkte inte ens att de hade varit inne. Men det testet såg bra ut och dagen efter gtog de fler tester som alla såg okej ut. På onsdagen kände jag  verkligen av förlossningen, herregud, jag hade träningsvärk i varenda muskel i kroppen, allt från vader till triceps. Då först förstod jag vilken kraftansträningen jag hade varit med om och hur mycket man faktiskt tar i. 
 
 
 
 
På onsdagen tyckte jag att Tyra såg lite gul ut på kinderna, och mycket ritkigt hade hon fått gulsot. Dock var det precis under snittet här också men hon fick ligga och sola under dagen och natten, och det gjorde att A fick stanna en natt till eftersom man inte delar rum med någon när bebisen behöver sola. Vi hade ett eget rum vilket var otroligt skönt. Men jag tyckte så synd om Tyra som fick ligga i solariet med glasögon på sig så hon inte såg något. Vi var även tvugna att amma henne var tredje timme då mat skulle hjälpa henne att bli frisk, när jag hade ammat klart fick A ge henne ersättning och under tiden fick jag pumpa ut som vi också gav henne. Det blev en lång natt men det gav resultat för på torsdagen hade gulsoten försvunnit och vi skulle få åka hem. Jag bad om att få droppar för att kunna göra nummer 2, vilket jag hade hört folk rekomendera då man har lite svårt att ta i, och det funkade väldigt bra, så det rekomenderar jag starkt. Vi fick även kontrolerat att amningen funkade bra innan vi åkte hem. Så vi kände oss redo att åka hem, att sitta i soffan hela familjen hade ju varit min målbild under förlossningen så jag tyckte det skulle bli otroligt skönt att få komma hem och bara mysa och lära känna fina lilla Tyra. På fredagen åkte vi tillbaka för att göra tester och då konsterade dem att gulsoten var helt borta och att allt såg bra ut. Så himla skönt. 
 
 
 
Så här nöjd var hon efter första badet. 
 
Och det är en sån snäll liten bebis vi fått, nöjd nästan hela tiden och äter och sover bra. Hon är det finaste jag någonsin sett och det är så galet hur mycket man kan älska en sådan liten person. Hon är det bästa vi gjort, jag om min älsakde A. Vi är både så nöjda med all personal under hela vistelsen på förlossningen och BB. Och jag är verkligen nöjd med förlossningen, självklart hade det varit skönt om det inte hade tagit så lång tid, men allt gick ju så bra och vi alla tre mår idag prima. Vilka underbara människor det jobbar där alltså. För mig är de hjältar allehopa som hjälpte både mig, men framför allt Tyra när hon fick en tuff start. Och idag blir vår fina lilla tös en månad. Och jag är så lycklig att vi har fått henne, världens finaste tjej. Det vackraste stunden i livet, var den när du kom. 
 
 
 
 
Första bilresan hem.
 

Förlossningsberättelse del 2

Förlossningberättelese del 2 - krystvärkar 
 
Från och med igångsättningen vid 4 känns det som om det var en dimma fram till klockan 7 och personalbytet kom igen. Jag sa till Jennifer när hon kom tillbaka: Jag har hållt henne inne för din skull, och då började hon skratta och sa svarade vad snällt. Från klockan 4 hade jag värkar så himla ofta och jag hade absolut ingen tidsuppfattning, det kunde lika gärna ha gått 20 minuter som tre timmar. Jag hade alltså ingen koll, utan blundade hela tiden och koncentrerade mig bara på att överleva värkarna. Det var väldigt tufft och jag sa flera gånger till A att nu orkar jag inte mer. Vilket såklart var jobbigt för A också, som satt och var ledsen för min skull. Förstår att det måste vara jobbigt att sitta brevid och inte kunna göra något. Under hela förlossningen fick de tömma urinblåsan tre gånger, var lite nervös inför det innan, men det gjorde inte ont alls, helt ärligt så kände jag ingenting av det. 
 
Vid 7 och personalbytet skulle jag börja ändra positioner i sängen, och fy faaan. Hur i helski ska man kunna röra sig när allt gör så ont?! Blev nästan arg när de föreslog det, trots att jag skrivit att de skulle göra det i förlossnignsbrevet. Men på något vänster lyckades jag vända mig. Låg på sidan ett tag, sedan fick jag hoppa upp till knäsittande, lutadande över sängen. Här satt A och baddade min panna för jag svettades något oerhört. Han fixade med saft och vatten också för min blir otroligt torr i munnen av lustgasen. Nu var jag öppen 10 cm, men bebis ville inte sjunka ner, utan satt kvar högre upp. Detta gjorde att jag började "krysta" redan vid 7, för att försöka få ned henne, vet inte varför jag gjorde det egentligen men fick för mig att det borde hjäpa henne att sjunka ner mer.  Här är allt en enda stor dimma, värkarna kom hela tiden kändes det som och jag minns ärligt talat inte så mycket förutom att det var otroligt jobbigt. Frågade hur lång tid det kunde ta när det närmade sig, och läkarstudenten svarade: det kan ta allt från en kvart till några timmar och då började jag grina. Några timmar? Jag var ju helt slut. Hon skulle bara ha ljugit för mig. Nu började jag dessutom fråga om kejsarsnitt för jag var helt färdig. Jag ville ju egentligen inte det men kändes som om detta aldrig skulle få ett slut. Jag frågade också varför hon inte ville komma ut ett x antal gånger. Mitt i allt detta säger barnmorskan: det kan vara svårt att tänka sig att föda barn igen och skaffa syskon, men tänk på att hon banar väg för nästa barn, vet att jag tänkte va fan pratar hon om det nu för !?
 
Tillslut var det dags att äntligen få börja krysta, jag hade svårt att känna när jag egentligen skulle krysta, eller så trodde jag bara att det skulle kännas tydligare men ut kom hon ju. Jag frågade hela tiden, har jag en värk nu för jag ville krysta haha. Klockan 10 började krystvärkarna och barnmorskan sa: det kan svida lite när huvudet kommer ut, jotack det gjorde det ju. Det svåraste var att man inte fick krysta efter att man hade haft en krystvärk eftersom man kan spricka då, det enda man ville var ju att pressa på för det gjorde så galet ont, men här "skällde" både barnmorskan och A på mig: krysta inte nu!! Jag fick även en blöt handduk i mellangården för att försöka undvika att spricka. Just att spricka och få skador var ju något jag hade oroat mig för innan förlossningen.
 
Mellan värkarna hade jag och A ett så bra sammarbete när han gav mig lustgasen direkt efter, sedan vatten. Det funkade så bra fast det var fruktansvärt precis efter en krystvärk. Då låg jag bara och kved och spännde mig, inte en enda kurs om andning kunde ha hjälp mig här! Hon hade så svårt att komma ut, och mina värkar var inte tillräckligt starka, så de började prata om sugklocka, detta är något jag verkligen inte velat ha och hade tillomed skrivit det i förlossningsbrevet. Under denna tid höll jag läkarstudenten i ena handen och A i andra och tänkt bara neej faaan inte sugklocka! Men hon måste ju ut, men jag tänkte; nu fan tar jag i som tusan så jag slipper den där jävla sugklockan och äntligen började något hända! Jag fick släppa deras händer och tog tag i ordentliga handtag istället, jag låg alltså i gynställning med fötterna upp och med handtagen kunde jag ta i hårdare och alla sa nu ser vi huvudet!! Vill du känna? Men jag tycker det är lite otäckt så jag sa nej och fortsatte koncentrera mig på min sak. 
 
Efter ett tag säger barnmorskan: Nu är det bara två krystvärkar kvar, och de orden gjorde så jag fick sådan himla energi och kraft, när jag trodde att jag inte hade något kvar att ge. Två stycken är ju ingenting tänkte jag. Det blev tillslut tre krystvärkar istället och hon flög ut med ett ordentligt ploppljud. Och samma sekund hon kom ut försvann all smärta. Låter som en klycha men det är helt sant. Samma sekund, ingen mer smärta. Efter 50 minuter krystvärkar var hon äntligen ute. 10.51 den 14 november föddes vår älskade dotter Tyra, en vecka innan BF. Det hördes bara lite konstiga ljud från henne och jag sa: pratar hon redan. Sen kom jag på, men de ska ju skrika när de komemr ut. Så jag frågade varför skriker hon inte? Sedan gick allt sanbbt. A fick inte klippa navelsträngen utan istället sa de att hon behöver hjälp och att pappan skulle följa med. Så där försvann hon utan att jag knappt fick se henne, såg lite hår och de sa aldrig att det faktiskt var en tjej innan de sprang iväg. Jag var ganska tagen här så jag försod inte riktigt vad som hände och hann aldrig bli speciellt orolig. De kom in och sa att det inte var någon fara och jag hade ju annat att göra, skulle få ut moderkakan vilket inte var några problem och tyckte inte alls att det gjorde ont. Jag vet att jag frågade vad klockan var för som sagt hade jag ingen tidsuppfattning alls  Jag blev lite chokad när de sa att klockan var 11, herregud hade vi hållt på så länge? Jag fick se moderkakan och sedan var det dags att sy. De sa att det endast var lite som hade spruckit och endast yttre som behövdes sy, och det gick också snabbt och smidigt, men jag var lite nervös så jag tog lustgas trots att det inte gjorde ont, den hade ju varit min vän under så lång tid så ville inte ritkgit säga adjö än kanske.  Sedan kom en annan i personalen in och berättade att det såg bra ut med bebis och jag frågade om hon var söt och det var hon. 
 
 
 
Efter 31 minuter kom äntligen A tillbaka med ett litet knyte i famnen och jag fick äntligen upp vår lilla sötnosen på bröstet. Hon tittade på mig med sina stora  blåa ögon sedan började hon direkt att snutta på bröstet, och här var lyckan total, man glömde allt vad trötthet, hunger och smärta hette. Hon var här vår perfekta lilla dotter, 3750 och 50cm ren kärlek. Det första jag tänkte på var att hon hade väldigt mycket hår, och att jag inte fick ge henne första pussen, men det var okej att A fick göra det. Sedan kom de omtalade mackorna, och de smakade verkligen gudomligt. Vi hade ju inte ätit på så länge så det var fantastiskt att få i sig lite mat. 
 
 
 
När man tror att man inte hade någon mer energi, så hade man hur mycket kraft som helst kvar att hämta. Vi kvinnor är ju helt fantastiska. Så mycket vi power vi har alltså. Vilken himla känsla det är att föda barn, jag kände mig som en riktig superwomen när det var över. Förstå hur länge jag höll på, och ändå orkade jag mig igenom det. Direkt efter kände jag bara WOW, detta var fantastiskt, ingen tvekan om att jag skulle göra detta igen. A var däremot mer tagen efteråt och sa: vi ska inte skaffa några fler barn, jag svarade att jodå klart vi ska det! Tänk vad snabbt man glömmer smärtan, och man minns bara detta häftiga och den underbara känslan när hon väl kom ut.
Efter en stund fick jag gå och duscha och se så att jag kunde gå på toa själv, och vad skönt det var att få duscha och att allt fugnerade. Men jag blödde väldigt mycket men det var inget som var någon fara. Innan förlossningen hade jag sagt att jag inte ville att A skulle se något där nere udner förlossningen, men herregud, man bryr sig verkligen inte ett skit om det under förlossningen och A såg när hon kom ut, trots att han stod vid mitt huvud. Och nej, jag bryr mig inte heller att det kom lite bajs under krystvärkarna, för det var inte ens något jag märkte just då, och jag kunde inte bry mig mindre om det.
 
 
 
  
Barnmorskan sa att man räknade förlossningen från kl 22 då jag var öppen 7 cm- så 13 timmar tog det innan hon var ute, men jag hade ju värkar i 28 timmar och vi var inne på förlossningen i 18 timmar. Tur att man inte vet hur lång tid det ska ta innan, och att man faktiskt inte har någon tidsuppfattningen under tiden :) Det låter länge men när det väl satte igång ordentligt så uppfattar man 
 

förlossningsberättelse del 1

Här kommer del 1 av min förlossningsberättelse. Det blev "ganska" långt (läs jättelångt) så jag delar upp den tänkte jag.
Detta är mest för min egen skull för jag tycker det är roligt att ha och komma ihåg. Detta är ju det största jag varit med om <3.
  
Under helgen var vi i Norrköping för att fira Matteos 1-årsdag. A var inte så pepp på att åka för han var nervös att förlossningen skulle starta i Norrköping, och det ville han inte. Men vi hade med oss BB-väskan utifall att. Och under natten mellan lördag och söndag hade jag väldigt mycket värkar, först blev jag nervös att det skulle starta. Men jag märkte att de la av så fort jag satt mig och gungade lite, då kunde jag lägga mig och sova någon halvtimme innan det kom igen. Under söndagen kände jag ingenting, och natten mellan söndagen och måndagen den 13 november hade jag inga förvärkar alls, vilket var väldigt ovanligt. A jobbade och jag vaknade som vanligt runt klockan 4 och låg vaken ett tag, men som sagt, var inte vaken för att jag hade ont och trodde nog att det skulle dröja ett tag till. Vid 06.15 skulle jag resa mig för att gå på toa och kände hur det rann till. Jag tänkte att inte kan man ha så mycket flytnignar? Jag gick på toa och skrev sedan till A att jag tror att vattnet har gått men att jag skulle försöka sova lite till då jag inte kände några värkar eller så. Men 06.35 ungefär kom första värken, och här trodde jag nog att jag skulle få en relativt snabb förlossning eftersom jag hört att det kan ta dagar innan värkarna startar annars. Skrev till A igen att det nog var på gång. Han frågade om han hade bråttom hem, slutade 7.30 egentligen men jag skrev att det fortfarande var lugnt så han behövde inte skynda sig. Jag bestämde mig för att ringa förlossningen och se vad de hade att säga. Hon sa att jag kunde avvakta lite och höra av mig om några timmar igen. 
 
Nu gick det ju självklart inte att somna om, inte pga att värkarna gjorde speciellt ont eller så, men nu förstod jag ju att det var på gång och att vi snart skulle få träffa vår älskade lilla bebis, så sova gick verkligen inte. A kom hem och la sig och vila medan jag gick och tog en dusch, både för jag ville vara fräch till förlossningen och för att varmt vatten var skönt mot mage och rygg. Runt klockan 9 ringde jag förlossningen igen för att säga att värkarna hade kommit men att de fortfarande inte var regelbundna. Vissa kom med 2 minuters mellanrum, vissa med 11. Hon sa att det var fullt på förlossningen och att vi därför skulle komma in för en kontroll vid 10, fall att vi behövde åka till Värnamo eller Eksjö. Här började jag gråta, jag ville ju föda i Jönköping! Klockan 10 åkte vi och lämnade Hubert innan vi åkte in. Vi fick göra ctg för att kolla bebis och värkar när vi kom in. Barnmorskan konstaterade att det var vattnet som hade gått, vilket inte var så svårt eftersom det hade läckt igenom byxorna under tiden jag fick ligga där. Barnmorskan berättade att det nu fanns plats på förlossningen (JIPPI!!) så om vi ville kunde vi åka hem och forsätta hemma en stund till innan vi kom in. Hon sa att jag andades bra genom värkarna och att det därför kunde vara skönt att åka hem, vilket vi höll med om.
 
 
 
 
 
 
 Vi åkte hem för att äta och vila. Jag satt med värmekudde och klockade värkarna, A hjälpte också till att klocka i slutet när det gjorde för ont. Efter lite matlådor och TV-tittande kände jag vid 16 att värkarna började göra för ont för att hantera själv så vi ringde förlossningen och de sa att det bara var att åka in. Jag sa till A att han fick ta disken först för jag ville inte komma hem till en stökig lägenhet med bebisen sen. Vid 17 var vi inne på förlossningen och fick återigen ligga i ett rum för ctg, där låg vi i ungefär en timme innan vi fick flytta över till förlossningsrummet och träffa vår underbara barnmorska Jennifer. 
 
De frågade om jag vill bada och varför inte tänkte jag. Allt som kunde lindra smärtan togs tacksamt emot. Men ska jag vara ärlig tyckte jag inte att det hjälpte jättemycket under tiden värkarna kom. Det var skönt att sitta i vattnet mellan värkarna men när de kom kändes det som om man satt fast och fick nästan lite panik när jag inte kunde röra mig eller ta vägen någonstans. Men sen kom min räddning och bästa vän, Lustgasen! Att ha den under värkarna medan jag satt i badet var en bra kombo, så jag satt där i badet till ungefär kl 19 och tyckte ändå att det gick skapligt. 
 
 
 
 
Efter badandet blev jag uppkopplad med ctg igen för att se att allt såg bra ut, under tiden jag låg ned hade jag värmekudde på ryggen, tyckte faktiskt att ryggmsärtan var värst. Sedan fick jag promenera runt lite i rummet. Hade ett ganska stort rum tyckte jag, vet ju ifs inte hur stora rummen brukar vara men iallafall. A fick hjälpa mig och trycka på ryggen under värkarna vilket hjälpte väldigt bra, det var skönt att ha lustgas och sen A som tryckte. Ett tag sjöng han "Kooom ut, koom ut" under tiden han tryckte så då började jag skratta mitt under värken, haha, skönt att jag kunde göra det ändå. Under tiden A stod o tryckte på ryggen hade vi på Sverige-Italien matchen, men såg inte så mycket av den matchen haha. 
 
 
 
Framåt kvällen kände de efter hur mycket jag var öppen och var då öppen endast 3cm, vilken besvikelse! Alla dessa onda värkar och så bara tre ynka cm!? A sa att de hade ju ändå gett något och det hade han ju rätt i. Nu frågade barnmorskan om jag hade tänkt på epidural och det ville jag gärna ha, men jag frågade när de tyckte det var bäst att den, vi kom överens om att vi skulle avvakta någon timme till innan jag skulle ta den vilket kändes okej. När timmen äntligen hade gått fick jag veta att narkosläkaren var iväg på annat jobb så hen kunde inte komma och hjälpa mig just nu. De fick istället ringa in jouren men tog en väldigt lång tid för honom att komma in. Under tiden fick jag istället kvadlar, något jag hade skrivit i förlossningsbrevet att jag inte ville ha, men just då tänkte jag, va tusan, jag testar så farligt ont kan det ju inte göra. Både barnmorskan och läkarstudenten satte nålarna samtidigt mitt under en värk så tyckte faktiskt inte att det att det var så farligt, man fick en annan slags värk att tänka på under värken så att säga. Det sved ju och var ju inte skönt direkt men var "avkopplande" att få en annan typ av värk tyckte jag. Jag satte de i magen trots att ryggen gjorde ondare, för jag tyckte det hjälpte så bra när A trycke i ryggen under värkarna och kunde ju inte få någon hjälp med de i magen så därför valde jag att ha de där. Ingen fick röra magen under förlossningen för det gjorde bara ont. 
 
Men sen äntligen, när nattpersonal kom, kom epiduralen, vilken befrielse! Han var väldigt trevlig och rolig och började med att säga: Det var länge sedan jag la epidral, sedan bara oj det kanske man inte ska säga kom jag på. Men det var inget jag oroade mig för. Vi hade ju matchen på också och han sa: jaha fotboll, hörde att det visst var något viktigt? Haha, inte alls intresserad av fotboll alltså. Jag tyckte  att det var lite jobbigt först med byte av personal, men vi tyckte om den nya barnmorskan också så det var ingen fara, Och här öppnade jag mig från 4cm till 7cm på bara en timme, utan att ha speicellt ont. Och där blev jag lite kartig. vet att jag tänkte att föda barn var ju ingen match, detta gjorde ju knappt ont!  Det kommer gå skitbra! 
 
Jag fick feber under tiden pga vattnet hade gått för så länge sen och det gör tydligen att man har större risk för infektioner, dock var inte detta något jag kände av men jag fick antibiotika resten av förlossningen. Dessutom blev det några långa och tråkiga timmar framför oss som väntade. Värkarna blev aldrig regelbunda, vilket de inte hade varit innan heller och jag stannde på 7cm. Satt på pilatesbollen, vandra omkring men inget hände. Blev lika besviken varje gång barnmorskan kom in för att känna efter och inget hade hänt. Under denna tid hade jag inte så ont men fasiken va trött och less jag blev när inget hände. Jag var så trött men jag kunde ju inte sova. Barnmorskan sa att vi får sätta igång mig om inget händer vid klockan 4, vilket jag tyckte va lite sent eftersom inget hade hänt på 6 timmar, vet inte varför man väntade så länge men det gjorde man iallafall. När hon väl kom in och kände efter hoppas jag att inget skulle ha hänt så jag kunde få värkstimulerande dropp så det hela kunde starta. Hade läst att vissa födde på bara någon timme efter, vilket jag hoppades på för jag började bli trött på att vänta. Så vid 4 satte de in dropp på mig, och jag höll tummarna för att hon nu skulle komma ut snabbt.
 
 
 
Andra delen kommer inom kort :)

Förlossningsberättelse

Jag håller nu på att skriva min förlossningberättelse, den blir väldigt lång så jag kommer behöva att dela upp den i några inlägg annars tror jag inte man orkar läsa den. 
 
Idag var vi allafall hos BVC och lillskruttan ahr gått upp till 4500 och är 53.6cm lång. Stora tjejen. Dessutom följer hon redan med blicken. Herregud föddes hon inte precis?! Jag blir så glad att hon går upp i vikt och mår bra min lilla älskling. 
 
 
 
 
 
 
 

Tre veckor

Det har varit fullt upp i veckan fram tills idag. I måndags lämnade jag Tyra för första gången, jag hade seminarie i skolan i två timmar nämligen, och det var jobbigare än jag trodde. Jag började gråta i bilen, men fick säga till A att jag inte gråter för att jag tror att inte han kan ta hand om henne. Herregud vad mycket hormoner man har. Men det gick bra, hon hade sovit hela tiden iallafall. I förrgår var hon dessutom med på sista träffen på hundkursen, och det gick jättebra. Igår var vi hos A:s kusiner för att baka pepparkakor under hela dagen, och Tyra sov mestadelen. Hon var så snäll så. 

 
Kan inte förstå att hon redan varit här i 3 veckor!? Tiden har gått så himla fort. Känns som om hon nyss kom hit, samtidig som det känns som att hon varit en del av vårt liv hela tiden. Men vilka fantastiska veckor det har varit, trots att man varit trött. Hon är sån snäll bebis som nästan aldrig är ledsen, bara när hon är hungrig eller har gaser. Så himla mysig och söt att det känns som om jag ska dö ibland när jag kollar på henne. Älskar henne så mycket att jag ofta börjar gråta när jag ser henne, hon är så fin. 
 
Men jag är så lycklig över att de första veckorna har gått så bra. Amningen kom igång direkt utan några problem, inte ens trasiga bröstvårtor. Tyra mår bra och går upp fint i vikt och växer som hon ska. Redan efter 2 veckor var hade hon gått upp till över 4kg och vuxit nästan 3cm på längden. Min starka, stora, fina tjej.
 
Tänk att det skulle vara så här fantastiskt att bli mamma. 
 
 
 
 
 
 
 
Älskade barn <3

En vecka idag.

Idag skulle hon ha fötts, istället har vi fått ha henne hos oss i en hel vecka.
Så underbart. Men tiden har verkligen sprungit iväg, kan inte förstå att hon redan funnits hos oss en hel vecka.
Mycket har hon lärt oss redan och mycket håller vi fortfarande på att lära oss om varandra.
Men en sak är säker iallafall. Vi älskar henne något oerhört, att så mycket kärlek kan rymmas i en sådan liten kropp. Hon är den sötaste bebis jag någonsin sett, och hon är så himla snäll. Sover, äter och bajsar. Under tiden myser vi massor också. Hon sover mest på dagarna och mest äter hon på nätterna. Gråter nästan aldrig, förutom när hon är lite gasig. Så än så länge är det en snäll liten bebis vi har här hemma.
Fortfarande känns det himla overkligt, lite läskigt och såklart, helt underbart på samma gång. 
Tänk att jag och A faktiskt har en liten bebis?! Knasigt.
 
Förlossningsberättelsen tänkte jag ta lite senare när jag har ork och tid att skriva den.
Men 28 timmar efter att vattnet gick (kl 6.15 på måndag morgonen) kom hon ut efter 50 minuters krystvärkar. Hon vägde 3750 och var 50cm och föddes den 14 november klockan 10.51. 
Pga av lång förlossning och att jag fick feber under tiden så var hon ganska tagen när hon kom ut så A fick springa iväg med henne och 12 läkare/barnmorskor för att göra massor av tester. Jag hann aldrig riktigt förstå vad som hände då de skulle fixas lite med mig och jag var nog lite borta också tror jag. Men som tur var är det en stark tös vi har så redan efter 10 minuter började hon svara bättre på testerna och efter 30minuter kunde hon komma tillbaka till mig och äntligen fick jag upp henne på bröstet, vilken känsla! All smärta försvann på en gång så fort hon kom ut och hon är verkligen helt perfekt. En kopia av sin pappa, nästan så det är skrämmande så lika de är. Men så häftigt att se. Hon har min näsa, men resten är A, sovstil, utseende och allt. Min fina lilla familj.
 
Vi fick fortsätta göra tester på henne under dagen och hon hamnade precis under snittet, skulle man ligger på 3.0 så låg hon på 2.8 så vi fick vara kvar på förlossningen från kl 10.51 när hon föddes, till strax efter 18. Då visade äntligen testerna okej och vi fick flytta upp till BB och behövde inte bli inlagda på Neo. Och vi hade tur att A fick stanna också. På BB stannade vi två nätter då lillan fick gulsot och behövde sola. Jobbigt att se henne ligga i den lilla sängen med glasögon och inte kunna ha henne i famnen, men hon svarade bra på solningen och all amning och lite extra ersättning så redan på torsdag morgon mådde hon bra och vid 13 kunde vi äntligen åka hem. Hon hade då solat under kvällen och natten så hon hade inte så mycket gulsot som tur var.
 
Trots att det blev en lång förlossning är jag så himla glad och nöjd. Vilken underbar personal! Och vilken tur vi har här i Sverige, tänkt att 12 läkare var på plats på en gång när våran lilla Tyra behövde hjälp, och alla tog så väl hand om oss alla tre. Jag är så tacksam för dessa underbara personer, Tack!! De gjorde verkligen min förlossning och jag kände hela tiden att jag kunde lita på dem till tusen procent. Går inte att beskriva hur tacksam jag är. A var också helt underbar under förlossning och stöttade mig under hela tiden. Fick mig att skratta och kämpa trots att jag ibland kände att jag ville ge upp. Men fasiken vad vi kvinnor är starka, när man tror att man inte har mer att ge så finns det styrka där inne någonstans. Och när bebis är ute, så känner man sig som en riktigt superkvinna, och att man klarar precis vad som helst. Och det gör vi ju faktiskt också. 
 
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med en sovande bebis och kolla på TV. Livet är verkligen helt underbart just nu. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Förvärkar

Eftersom jag haft förvärkar på kvällar och nätter har jag som sagt haft väldigt svårt att sova under en veckas tid.
Så idag ringde jag förlossningen för att få lite hjälp.
Först tänkte de ge mig sovtablett som man egentligen inte ska ta när det närmar sig förlossning, men efter att ha undersökt mig kom hon fram till att jag får en sovdos så jag får sova ordentlgt inatt och sedan har jag alvedon. 
 
Livmodertappen var "medium" mogen och 27mm. Jag var öppen 0,5 cm och hon fick in ett finger. Hon sa även att bebis nu kan komma när som helst, och att hon inte trodde att jag skulle gå över två veckor. Vi ber en liten bön att hon har rätt. Äntligen fick jag en positiv känsla efter att ha varit hos förlossningen, eller specialmödravården som jag hamnade hos eftersom de inte hade några lediga tider på förlossningen. Men hon var så himla trevlig och pedagogisk så kändes så himla skönt. 
 
Och vilken lättnad att det faktiskt är på gång, så alla förvärkar har inte varit förjäves. Kan säga att A blev riktigt nojig nu, och vi har ju planerat att åka till Norrköping i helgen men nu vill han inte åka någonstans utan tycker vi ska vara hemma hela tiden haha. Att bebis kan komma när som helst kan ju faktiskt, som barnmorskan sa, innebära om två veckor. 
 
Men nu håller vi tummarna för att hon vill titta ut snart. Jag ska bara hinna plugga klart min första uppgift som jag täntke fixa imorrn ;)
 
 

Vecka 39

Vecka 39, vilket innebär att det är max fyra veckor kvar till bebis kommer, även om jag går över tiden. 
Men jag håller alla tummar och tår att hon bestämmer sig för att komma tidigare, imorrn tex ;)
 
Hänt sedan sist: Var hos Barnmorskan i måndags och allt såg bra ut, SF måttet hade stigt en cm och var nu på 35 och bebis hjärtslag låg på 140. Värkarna kommer och går men ingen bebis som vill titta ut ännu. Idag har jag storstädat, tvättat och handlat för att att se om det hjälper till att starta något men det enda jag kännt är sammandragningar och en jädra foglossning. Alltid något liksom :P Sitter någon inne med supertips hur man kan få bebis att vilja komma ut så tar det tacksamt emot ;) ja, jag vet att bebis kommer när hon är redo men man hoppas ju på att hon är redo snart :)
 
Bebis: Hon väger nu omking 3,2 kg och ca 50 cm lång. Bebis är förbred på att födas och via moderkakan har hon fått mycket näring och antikroppar. Bebisen hjärna utvecklas hela tiden och kommer vara färdig när hon är ca 2 år. 
 
 
 
 

Klagoinlägg

Så himla trött.
Slemporppen gick i måndags, och jag vet att det inte behöver betyda något. 
Trodde först att det var vattnet som gick men det var det alltså inte.
Och som jag har sagt har förvärkarna börjat ordentligt. Inatt hade jag väldigt reglebundna och ganska smärtsamma sådanna. Jag klockade dem och hade sju stycken på en halvtimme. De kändes trots att jag tagit alvedon och jag trodde faktiskt att det var på gång. Men icke. Låg vaken mellan två och fem, sen lyckades jag somna om igen. Så har varit helt förstöd idag och det känns ömt i kroppen. Andra natten i rad med riktigt kass sömn, i vanliga fall vaknar man ju så fort man ska vända sig, vilket man behöver göra ofta eftersom det gör ont att ligga för länge på en och samma sida så jag är ju van vid dålig sömn men nu är jag helt död.
 
Behövde bara få ur mig detta, ibland får man vara lite less faktiskt. Längtar tills jag känner mig som en människa igen. Lilla bebbe, du får mer än gärna titta ut lite tidigare än beräknat, jag är mer än redo för nästa steg nu. 18 dagar till BF känns väldigt långt just nu.
 
som sagt, helt död.

Vecka 38

Två stora milstolpar passerades idag. Vi kom in i november som bebbe är beräknad i och vi går idag in i vecka 38.
Nu får du gärna komma lille bebis.
 
Hänt sedan sist: Egentligen känns det inte som det händer så himla mycket nytt nu. Jag är tung, blir anfådd, sover dåligt, har förvärker och härliga sammandragnignar så vardagen flyter på. Dagarna går ändå ganska snabbt, kan bero på att jag nästan varje dag sover middag, gör jag inte det lägger jag mig väldigt tidigt. Konstant trötthet när man sover så dåligt på nätterna. Men det är ju bara att vänja sig misstänker jag :) 
 
Bebis: Nu räknas bebis som färdig att födas, och hon väger cirka 3 kg. Hon är ungefär 49 cm lång. Så kanske inte är konstigt att man känner att det är trångt och tungt där inne :) 
 
Som sagt inte mycket nytt, förutom (om det är möjligt) att vi längtar ännu mer tills hon kommer. Samtidigt så är det lite läskigt. Jag är inte nervös inför förlossningen, men tanken på att jag faktiskt ska bli mamma har slagit mig och den känns lite svindlande. Vi ska liksom uppfostra en liten människa till att bli en bra och stark människa. Det är faktiskt lite läskit! Men längtan och nyfikenheten inför vem det är där inne är ännu större. Så kom snart bebbe, vi vill gärna träffa dig!
 
Stora magen.
 
 
 
 

Twistshake samarbete

I samarbete med Twistshake får alla mina läsare 20 % rabbat om ni använder koden: nuffran20
 
Hur bra som helst, passa på nu när man har pengar på kontot igen, de har mycket fint att välja mellan.
 
Här hittar ni webbsidan.
 
Här är mina två fina twistshaker: Anti-kollik-pastell 260ml i peach och en crawler cup pastell 300ml i mintgrön.
 
 

Vecka 37

Vecka 37 idag, och det första appen säger: 95% av alla födslar sker mellan vecka 37 - 42. Klicka här när du har fött för att aktivera barnläget. Hur galet?!?!?
 
Hänt sedan sist: Kan verkligen inte förstå att vi redan är i vecka 37, ändå så längtar jag så mycket, för det börjar bli riktigt tungt nu. Har svårt att sova och två kvällar i rad har jag haft förvärker som gjort ont, och sådana har jag inte kännt innan. Vi var hos barnmorskan i måndags också, allt såg bra ut och SF mättet låg på 34cm. Hjärtljudet låg som vanligt också, 140. Dock har jag fått utslag som kliar och det har börjat klia i handflatorna därför behövde jag åka till labbet igår för att lämna ett blodprov för att utesluta att det är något som påverkar bebis. Jag skulle få svar imorrn om det var något, så hoppas på att allt såg bra ut. 
 
Bebis: Bebis väger ungefär 3 kg, och är cirka  48cm långt. Hon tränar sina lungor genom att dra in och ut luft, och han övar sugreflexerna genom att snutta på tummen. Graviditete räknas nu som fullgången och bebis är egentligen redo att födas. Så nu är du faktiskt mer än välkommen att komma ut bebis <3
 
 
 
 
 

Vecka 36

Välkommen vecka 36, du är efterlängtad!
 
Hänt sedan sist: Känns som magen har sjunkit lite, men är så svårt att säga. Annars är det som vanligt, måste ta det ganska lugnt för det känns direkt i kroppen när jag har hållt igång för mycket.Längtar verkligen till förlossningen nu så man får träffa den lilla. Jag är så nyfiken på vem det är som ligger där inne. Igår gissade vi på hårfärg :) Får se vem som får rätt. Vi såg även hela hennes fot på högersidan av magen igår. Jag bara aj vad konstigt det känns, så kände jag efter med handen och då kände man hela foten! Måste vara trångt där inne nu för lille bebbe!
Bebis: Bebbe förbreder sig på att födas nu, hon tränar bland annat andning, men inte när hon sover. Hon är vaken och sover mer sammanhängande nu. Hon lägger på sig ugnefär 14gram fett varje dag och väger nu ca 2.6kg. Hon är ca 45cm lång. 
 
 
 
 
 
Visst är det lite skillnad iallafall? :)
 
 

Svullen

Känner mig som 109 år i kroppen, med elefantben och som väger ca 250kg.
Hur kan man vara så osmidig? Sätta sig på huk är bara att glömma för man kommer inte upp igen.
Ta av sig stödstrumpor, raka sig eller knyta skorna kan man också glömma.
Det ska verkligen bli skönt när bebis kommer så man kan bli lite normal i kroppen igen. 
Hur mycket vatten kan kroppen samla på sig liksom? Är verkligen helt svullen. Dessutom har jag fått
utslag på hela ryggen och halsen, det ser typ ut som små finnar, fast det är inte finnas och det
kliar som tusan. Har verkligen ingen aning om vad det är. Antar att det har något med graviditeten att göra
för har inte bytt något annat. Så konstigt alltså.
 
 
Jaja, inte långt kvar nu!
Vi hämtade ju hem vårt babynest i helgen. Bor ni runt om Jönköping så rekomenderar jag Malos babynest på facebook. Hela beloppet du betalar går till kvinnor i Afrika. SÅ du får ett fint babynest och pengarna går till något bra :)
 
 

BB-väskan

Nu är nästan allt packat till BB-väskan. Bebis lilla skötväska är klar, i min återstår det lite till. 
Men är det något jag har glömt eller har jag fått med det mesta? :) Är det något som A borde packa med sig? 
 
Bebis väska:
  • Två pyjamasar
  • Overall
  • Tre bodys
  • Fyra byxor
  • En tjocktröja
  • Två dreglisar
  • Handduk
  • Kräkhanddukar
  • Några blöjor
  • 3 Mössor (två tunna, en tjock)
  • Två strumpor
  • Tossar
  • Vantar
  • Baby wipes
  • Snuttis
  • Gosedjur
  • Filt
  • Napp
  • Napphållare
  • Bepanthen
  • Nagelfil & sax
Bilbarnstolen ska självklart vara med också, likaså babynestet som ska hämtas idag.
 
Min BB-väska:
  • Morgonrock
  • Tofflor
  • Handduk
  • Toapapper
  • Bindor
  • Sugrör
  • Dextrosol
  • Tuggummi
  • Förlossningsbrev
  • Amningsplan
  • Toffsar
  • Tandkräm
  • Schampo & balsam
  • Torrschampo
  • Läppsyl
  • Deo
  • Alvedon
  • Amningsinlägg
  • Tidningar
  • Strumpor
  • Två amningslinen
Saker som ska packas ner:
  • AmningsBH
  • Byxor
  • Tröja
  • Trosor
  • Tandborste
  • Tvål
  • Vattenflaska
  • Vetekudde
  • Mobilladdare
  • Mobil
  • Kamera & laddare
  • Något att äta & dricka
 
Bebbes saker som ska med till förlossningen. 
 

Sakna listan

Jag skrev ju en sakna lista i juli som ni kan läsa HÄR.
Tänkte att det kunde vara roligt att uppdatera den nu när det närmar sig och se om det har ändrats något.
 
  1. Promenera. Alltså att kunna gå utan att få "knivhugg" längstned i magen, kramper i ljumskarna och sammandragningar hade ju varit toppen. Längtar så mycket till jag kan ta med mig vagnen och Hubert och promenare runt munksjön. Alltså läängtar verkligen!
  2. Vaken. Att orka vara vaken en hel dag utan att sova middag eller gå och lägga sig kl 20. Det hade varit skönt. 
  3. Träning. Speciellt löpningen, men just nu är jag sugen på att komma igång med vilken träning som helst, och att börja äta nyttigt och ta tag i hälsan igen. Det är jag supertaggad på.
  4. Sushi. Jag ska äta så mycket sushi när jag ploppat. Känner smaken redan nu...mmmm...
  5. Vin. Detta kommer och går lite. Ibland kan jag bara åhh tänk en god middag med ett glas rödvin, eller lite bubbel, eller kanske en liten martini? Oftast är det när vi är ute och äter eller liknande. Hemma blir jag inte så sugen på det.
  6. Sova. Jag är medveten om att detta kanske inte kommer komma tillbaka på några år. Men iallafall de få timmarna man får sova, att man inte har ont. Alla positioner gör nu ont, och att vända sig är fasiken en mardröm pga foglossningen haha. Låter som en strandad val på nätterna när jag försöker röra mig. 
  7. Sitta. Att kunna sitta var som utan att få ont i ryggen. Det hade varit roligt faktiskt. 
 
Men det positiva är att bebis snart kommer titta ut. Det är det jag längtar allra mest till just nu. 
Tänk att få mysa här hemma med min lilla familj. åååhhhhh. Om två månader kommer det vara verkligt. Hur underbartgalet är inte det? 40 dagar kvar till BF!!
 
 

vecka 35

Vecka 35 är nu här och det känns så overkligt att det är så nära.
 
Krämpor:  Börjar bli tjatigt men är inte så mycket som ändras nu. Har varit lite fökyld och hängig sen sist och blir ju lite värre när man är gravid. Foglossningen är inte att leka med just nu och sammandragningarna kommer och går, men nu är det ju faktiskt inte långt kvar :)
 
Hänt sedan sist:  Förutom en underbar babyshower så har vi varit hos barnmorskan där det konstaterades att allt såg bra ut och att bebis är fixerad. Vi följer kurvan och SF måttet låg på 33, bebis hjärtljud låg på 135. Prima. Bebis sparkar och hickar och har sig. 
 
Bebis:  Hon väger ungefär 2,4 kg och är ca 47cm. Hon sväljer fostervatten, kissar och tränar matsmältningen. Hennes hud är tjockare och håret som tidigare täckt kroppen är nu borta. Bebisen fortsätter lägga på sig vikt och fyller nu nästan hela livmodern. 
 
 
 
 
 
 
 

Babyshower

Jag jobbade i helgen men igår hade vi bestämt att Jonna, Sandy och Mellen skulle komma
och hälsa på över dagen eftersom jag slutade kl 13. Jonna drog sig ur i sista sekund och jag 
skyndar mig hem med lite fika. När jag väl kommer hem står mina underbara vänner och familj och skriker suprise.
Så har de fixat en överrasknings Babyshower för mig. Jag som inte trodde att jag skulle få någon eftersom
alla mina vänner är så utspridda, men tji fick jag. Och så glad jag blev, kommer verkligen leva på det länge.
Betyder verkligen så mycket för mig, så Tack fina ni som kom <3.
 
Hade vänner som åkt från: Norrköping, Linköping, Oslo, Göteborg, Kalmar och Stockholm för att komma
och överraska mig för några timmar, förstår ni hur fina människor jag har i mitt liv? Är fortfarande helt lycklig.
Bebbe är redan bortskämd och kommer bli älskad av så många. Underbart!
 
Vi åt god smörgåstårta och fika, gissade datum, vikt och läng på bebis, storlek på mage, körde quiz om mig och graviditet och öppnade presenter. Bebbe fick så himla mycket fint! Kläder, leksaker, filtar, gosedjur och massa annat. En helt perfekt Babyshower med jättefina dekorationer. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

vecka 34.

Välkommen vecka 34, nu är det endast sex veckor kvar till vecka 40, och 48 dagar kvar till BF!
 
Krämpor: Inget nytt här denna gång heller, benen och händerna är svullna, och när man har sovit så gör fingrarna och fötterna ont innan de vaknar till liv. Men det är ju enbart när man varit still för länge. Sparkarna känns och man känner sig allmänt stor haha. Men nu är det endast 48 dagar kvar till BF! Jag ser ljuset i tunneln.
 
Hänt sedan sist: Förra veckan kände jag henne hicka för första gången. Sen dess har det hänt ca fem gånger. Stackars bebis som hickar så ofta? Och det är faktiskt en väldigt konstig känsla, Det liksom rycker i magen rytmiskt, med jämna mellanrum. Hon har lagt sig mer till vänster också tror jag för magen ser lite ojämn ut nu. Vi har också  fått våra bilder från lovebyemelie. Vi är verkligen så nöjda. Ska bli roligt att framkalla dem :)
 
Bebis: Hon är nu ungefär 46cm och väger ca 2,3kg. Skulle hon födas nu hade hon antagligen klarat sin andning bra på egen hand men skulle behöva hjälp att hålla värmen och få i sig näring. Hon kan även själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. 
 
 
 
 

Vecka 33

Så har vi alltså nått vecka 33, som jag sagt tidigare, tiden verkligen springer iväg.
 
Krämpor: Nu känns det endsat som att det är samma som tidigare, sammandragnignar, ligementsmärtor och foglossning. Jag känner att jag måste ta det betydligt lugnare för att slippa ha ont och att en powernap om dagen är väldigt välbehövligt. Känner direkt när jag har hållt igång för mycket. 
 
Hänt sedan sist: De sista babyboxarna är hämtade, och jag har fyndat så mycket fina kläder. Har handlat begagnat från bland annat kyrkan. Där kostade sex plagg 100kr. Så värt! Hittade massor fina Newbie. Köpte dessutom en fin Newbie overall för endast 40kr. Jag är så nöjd! Vi har också varit på gravidfotografering. Så himla roligt att bli fotad av ett ritkigt proffs. Dock hade vi lite otur med värdet då det var mulet, men är det fint väder imorrn ska vi åka upp till Linköping igen för att ta lite fler bilder. Kul! Hoppas på att vädret blir bra.
 
Bebis: Lilla bebis väger nu ca 2 kg och är ungefär 45 cm. Det finns nästan en liter fostervatten för bebbe att röra sig i. Om Bebbe föds nu kan hon behöva lite hjälp med bland annat andning under en tid, även lite extra värme och extra hjälp med att få i sig tillräckligt med näring. Så hon får gärna stanna i magen ett tag till :) 
 
Bjuder på några sneakpeak från fotograferingen, dessa är alltså fotade av A med mobilen, och inte av Lovebyemelie. De riktigta bilderna får vi efter imorrn när vi tagit några till (om vädret vill sig).
 
 
 
 
 
 
 
Här får ni följa mitt liv som utbytesstudent i Gent. I vanliga fall studerar jag MKV i Jönköping. Längre tillbaka finner ni mina andra äventyr på resande fot runt om i världen.
Välkommen!