En vecka idag.

Idag skulle hon ha fötts, istället har vi fått ha henne hos oss i en hel vecka.
Så underbart. Men tiden har verkligen sprungit iväg, kan inte förstå att hon redan funnits hos oss en hel vecka.
Mycket har hon lärt oss redan och mycket håller vi fortfarande på att lära oss om varandra.
Men en sak är säker iallafall. Vi älskar henne något oerhört, att så mycket kärlek kan rymmas i en sådan liten kropp. Hon är den sötaste bebis jag någonsin sett, och hon är så himla snäll. Sover, äter och bajsar. Under tiden myser vi massor också. Hon sover mest på dagarna och mest äter hon på nätterna. Gråter nästan aldrig, förutom när hon är lite gasig. Så än så länge är det en snäll liten bebis vi har här hemma.
Fortfarande känns det himla overkligt, lite läskigt och såklart, helt underbart på samma gång. 
Tänk att jag och A faktiskt har en liten bebis?! Knasigt.
 
Förlossningsberättelsen tänkte jag ta lite senare när jag har ork och tid att skriva den.
Men 28 timmar efter att vattnet gick (kl 6.15 på måndag morgonen) kom hon ut efter 50 minuters krystvärkar. Hon vägde 3750 och var 50cm och föddes den 14 november klockan 10.51. 
Pga av lång förlossning och att jag fick feber under tiden så var hon ganska tagen när hon kom ut så A fick springa iväg med henne och 12 läkare/barnmorskor för att göra massor av tester. Jag hann aldrig riktigt förstå vad som hände då de skulle fixas lite med mig och jag var nog lite borta också tror jag. Men som tur var är det en stark tös vi har så redan efter 10 minuter började hon svara bättre på testerna och efter 30minuter kunde hon komma tillbaka till mig och äntligen fick jag upp henne på bröstet, vilken känsla! All smärta försvann på en gång så fort hon kom ut och hon är verkligen helt perfekt. En kopia av sin pappa, nästan så det är skrämmande så lika de är. Men så häftigt att se. Hon har min näsa, men resten är A, sovstil, utseende och allt. Min fina lilla familj.
 
Vi fick fortsätta göra tester på henne under dagen och hon hamnade precis under snittet, skulle man ligger på 3.0 så låg hon på 2.8 så vi fick vara kvar på förlossningen från kl 10.51 när hon föddes, till strax efter 18. Då visade äntligen testerna okej och vi fick flytta upp till BB och behövde inte bli inlagda på Neo. Och vi hade tur att A fick stanna också. På BB stannade vi två nätter då lillan fick gulsot och behövde sola. Jobbigt att se henne ligga i den lilla sängen med glasögon och inte kunna ha henne i famnen, men hon svarade bra på solningen och all amning och lite extra ersättning så redan på torsdag morgon mådde hon bra och vid 13 kunde vi äntligen åka hem. Hon hade då solat under kvällen och natten så hon hade inte så mycket gulsot som tur var.
 
Trots att det blev en lång förlossning är jag så himla glad och nöjd. Vilken underbar personal! Och vilken tur vi har här i Sverige, tänkt att 12 läkare var på plats på en gång när våran lilla Tyra behövde hjälp, och alla tog så väl hand om oss alla tre. Jag är så tacksam för dessa underbara personer, Tack!! De gjorde verkligen min förlossning och jag kände hela tiden att jag kunde lita på dem till tusen procent. Går inte att beskriva hur tacksam jag är. A var också helt underbar under förlossning och stöttade mig under hela tiden. Fick mig att skratta och kämpa trots att jag ibland kände att jag ville ge upp. Men fasiken vad vi kvinnor är starka, när man tror att man inte har mer att ge så finns det styrka där inne någonstans. Och när bebis är ute, så känner man sig som en riktigt superkvinna, och att man klarar precis vad som helst. Och det gör vi ju faktiskt också. 
 
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med en sovande bebis och kolla på TV. Livet är verkligen helt underbart just nu. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Förvärkar

Eftersom jag haft förvärkar på kvällar och nätter har jag som sagt haft väldigt svårt att sova under en veckas tid.
Så idag ringde jag förlossningen för att få lite hjälp.
Först tänkte de ge mig sovtablett som man egentligen inte ska ta när det närmar sig förlossning, men efter att ha undersökt mig kom hon fram till att jag får en sovdos så jag får sova ordentlgt inatt och sedan har jag alvedon. 
 
Livmodertappen var "medium" mogen och 27mm. Jag var öppen 0,5 cm och hon fick in ett finger. Hon sa även att bebis nu kan komma när som helst, och att hon inte trodde att jag skulle gå över två veckor. Vi ber en liten bön att hon har rätt. Äntligen fick jag en positiv känsla efter att ha varit hos förlossningen, eller specialmödravården som jag hamnade hos eftersom de inte hade några lediga tider på förlossningen. Men hon var så himla trevlig och pedagogisk så kändes så himla skönt. 
 
Och vilken lättnad att det faktiskt är på gång, så alla förvärkar har inte varit förjäves. Kan säga att A blev riktigt nojig nu, och vi har ju planerat att åka till Norrköping i helgen men nu vill han inte åka någonstans utan tycker vi ska vara hemma hela tiden haha. Att bebis kan komma när som helst kan ju faktiskt, som barnmorskan sa, innebära om två veckor. 
 
Men nu håller vi tummarna för att hon vill titta ut snart. Jag ska bara hinna plugga klart min första uppgift som jag täntke fixa imorrn ;)
 
 

Vecka 39

Vecka 39, vilket innebär att det är max fyra veckor kvar till bebis kommer, även om jag går över tiden. 
Men jag håller alla tummar och tår att hon bestämmer sig för att komma tidigare, imorrn tex ;)
 
Hänt sedan sist: Var hos Barnmorskan i måndags och allt såg bra ut, SF måttet hade stigt en cm och var nu på 35 och bebis hjärtslag låg på 140. Värkarna kommer och går men ingen bebis som vill titta ut ännu. Idag har jag storstädat, tvättat och handlat för att att se om det hjälper till att starta något men det enda jag kännt är sammandragningar och en jädra foglossning. Alltid något liksom :P Sitter någon inne med supertips hur man kan få bebis att vilja komma ut så tar det tacksamt emot ;) ja, jag vet att bebis kommer när hon är redo men man hoppas ju på att hon är redo snart :)
 
Bebis: Hon väger nu omking 3,2 kg och ca 50 cm lång. Bebis är förbred på att födas och via moderkakan har hon fått mycket näring och antikroppar. Bebisen hjärna utvecklas hela tiden och kommer vara färdig när hon är ca 2 år. 
 
 
 
 

Klagoinlägg

Så himla trött.
Slemporppen gick i måndags, och jag vet att det inte behöver betyda något. 
Trodde först att det var vattnet som gick men det var det alltså inte.
Och som jag har sagt har förvärkarna börjat ordentligt. Inatt hade jag väldigt reglebundna och ganska smärtsamma sådanna. Jag klockade dem och hade sju stycken på en halvtimme. De kändes trots att jag tagit alvedon och jag trodde faktiskt att det var på gång. Men icke. Låg vaken mellan två och fem, sen lyckades jag somna om igen. Så har varit helt förstöd idag och det känns ömt i kroppen. Andra natten i rad med riktigt kass sömn, i vanliga fall vaknar man ju så fort man ska vända sig, vilket man behöver göra ofta eftersom det gör ont att ligga för länge på en och samma sida så jag är ju van vid dålig sömn men nu är jag helt död.
 
Behövde bara få ur mig detta, ibland får man vara lite less faktiskt. Längtar tills jag känner mig som en människa igen. Lilla bebbe, du får mer än gärna titta ut lite tidigare än beräknat, jag är mer än redo för nästa steg nu. 18 dagar till BF känns väldigt långt just nu.
 
som sagt, helt död.

Vecka 38

Två stora milstolpar passerades idag. Vi kom in i november som bebbe är beräknad i och vi går idag in i vecka 38.
Nu får du gärna komma lille bebis.
 
Hänt sedan sist: Egentligen känns det inte som det händer så himla mycket nytt nu. Jag är tung, blir anfådd, sover dåligt, har förvärker och härliga sammandragnignar så vardagen flyter på. Dagarna går ändå ganska snabbt, kan bero på att jag nästan varje dag sover middag, gör jag inte det lägger jag mig väldigt tidigt. Konstant trötthet när man sover så dåligt på nätterna. Men det är ju bara att vänja sig misstänker jag :) 
 
Bebis: Nu räknas bebis som färdig att födas, och hon väger cirka 3 kg. Hon är ungefär 49 cm lång. Så kanske inte är konstigt att man känner att det är trångt och tungt där inne :) 
 
Som sagt inte mycket nytt, förutom (om det är möjligt) att vi längtar ännu mer tills hon kommer. Samtidigt så är det lite läskigt. Jag är inte nervös inför förlossningen, men tanken på att jag faktiskt ska bli mamma har slagit mig och den känns lite svindlande. Vi ska liksom uppfostra en liten människa till att bli en bra och stark människa. Det är faktiskt lite läskit! Men längtan och nyfikenheten inför vem det är där inne är ännu större. Så kom snart bebbe, vi vill gärna träffa dig!
 
Stora magen.
 
 
 
 
Här får ni följa mitt liv som utbytesstudent i Gent. I vanliga fall studerar jag MKV i Jönköping. Längre tillbaka finner ni mina andra äventyr på resande fot runt om i världen.
Välkommen!