tvåbarnsmamma

Det är ändå lite skillnad att gå från ett till två barn. Man får inte sova lika mycket, man har ständigt dåligt samvete för att ett av barnen inte får all uppmärksamhet, känslan av att vara otillräcklig har redan gjort sig hörd.

Men så mycket positivt också. Att helt plötsligt ha två små som man älskar över allt annat. Att se Tyra i rollen som storasyster, så stolt och duktig med Hedvig, dessutom är jag mycket mer chili nu.

Med Tyra sov jag knappt alls i början och var super nojig på nätterna. Visst, jag erkänner att jag kollar andningen ibland med bebis nu också, men jag känner sig betydligt lugnare.

Allt är inte så noga, vad gör det om vi har pyjamas på oss hela dagen? Sov istället för att plocka, lek istället för att städa, skit i smink och rena kläder, du kommer ändå lukta mjölk och bebiskräk snart igen. Och vad spelar det egentligen för roll? 
Nu när amningen äntligen funkar smärtfritt njuter jag, som tusan. Det här är ju bland det bästa jag vet. Att ha en bebis sovande hos mig på ena sidan och en 2-åring på andra, det är lycka det. Jag ska njuta nu, och hoppas att Hedvig fortsätter vara så nöjd och sova bra. 

Tänk att Hedvig kom, och trots att jag trodde att hjärtat var fullt så fyllde hon en plats jag inte ens visste var tom. Tänk att jag har två fina tjejer, som jag kommer få följa genom livet. Alltså nyp mig. Hur kunde jag ha sådan tur?! 












Nästa vecka börjar den riktiga utmaningen när August ska tillbaka till jobbet och jag ska vara själv med tjejerna, men det ska nog gå bra. Har inga som helst krav på mig själv, bara försöka hitta rutiner som funkar för oss. Det är inte hela världen om vi inte kommer ut på en långpromenad en dag, eller om det blir halvfabrikat till lunch. Ska bli spännande att skapa lite nya rutiner. Tyra ska ju vara hemma tills augusti har vi bestämt. Då ska hon börja ny avdelning, och gå med de stora barnen.