Amningsproblem

Fy vilken pina jag haft med amningen denna gång. Det började redan på bb då hon skulle amma hela dagen och hela natten. Jag hade så ont i bröstvårtorna så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Sen kom jag hem och bröstvårtorna blev såriga, blödde och gjorde galet ont. Fick inte till det med bröstnapp heller. I måndags, en vecka efter hon föddes, började äntligen bröstvårtorna återhämta sig. Istället fick jag sjukt ont i tuttarna, feber, ledvärk och frossa. Trodde att jag fått Corona och blev så orolig att jag skulle smitta bebisen. 

Låg i sängen halva måndagen, och natten var en pina. Jag kunde inte ta mig upp ur sängen knappt för jag kunde inte röra bröstmusklerna. I går när jag vaknade var allt borta förutom ömma bröst. Kollade på 1177 och läste mig till mjölkestas. Tur i oturen att det inte var Corona iallafall. Hedvig ammade i stort sett hela dagen igår, när hon väl somnade kom det tillbaka, feberkänslan och sjukt onda bröst. Tillsammans med hormoner och trötthet gjorde att jag grät, länge. 

Idag har jag varit öm i brösten, men inte alls samma smärta som tidigare så jag hoppas  verkligen att det är på väg att gå över nu. Så himla tråkigt att typ fasa för varje gång hon ska äta för att det gör så ont. Jag vill ju känna den där myskänslan när jag ammar. Håller tummarna nu att det är på gång. Med Tyra hade jag inga som helst problem så det är helt nytt för mig. 

Ett ordentligt gnällinlägg men de senaste två dagarna har inte varit roliga. 

Bjuder på lite söta bilder så blir det ett positivt avslut iallafall.













Kommentera här: